Till sommaren blir konfessionella inslag tillåtet på skolavslutningar. Att en och annan agnostiker, ateist och jude kan bli exkluderad är en bieffekt som SD står ut med i jakten på det övergripande målet, att exkludera muslimer.
Att en skola är konfessionell betyder att den är trogen en religiös bekännelse.
Det är dock en avgörande skillnad mellan att skolan ger undervisning om religion och att skolan försöker övertyga om att en religiös uppfattning är riktig. Det är också skillnad mellan att skolan lär ut det en del av kultarvet och att skolan förkunnar.
På mina barns grundskola har skolavslutningarna firats i en kyrka, bland annat därför att skolan inte hyser någon lika stor lokal. Eleverna har också alltid sjungit Den blomstertid nu kommer. Med det har varit uppenbart att syftet med inslagen inte har varit att sprida en religiös övertygelse. Därför har det inte heller handlat om konfessionella inslag.
Nu vill alliansen tillsammans med SD ändra i skollagen. Enligt Folkpartiets företrädare Christer Nylander är syftet att ”vissa” konfessionella inslag ska bli tillåtna. Enligt Christer Nylander är detta oproblematiskt. I Aktuellt den 2/2 upprepade han fyra gånger att det nämligen ska vara ”frivilligt” för barnen att delta på skolavslutningarna. I alla andra sammanhang har Folkpartiet försökt att stärka närvarokontrollen i skolan. Men nu, under det som av många uppfattas som skolårets viktigaste dag, ska alltså närvaroplikten tas bort.
Elever som känner sig främmande för de konfessionella inslagen ska befrias. Låt oss anta att det bara är enstaka elever som kommer att välja att avstå från skolavslutningen. Men hur lyckat är det? Risken är överhängande att det är just de elever som också i övrigt upplever ett utanförskap som uteblir från skolavslutningen. Borde det inte vara precis tvärtom. En obligatorisk skolavslutning men utformad så att alla elever känner sig välkomna?
Ett ytterligare argument som Christer Nylander för fram är att den rådande ordningen är oklar och att en del skolledningar känner sig osäkra. Om så är fallet borde Skolverket få i uppdrag att precisera de nuvarande reglerna. Det skulle skapa mer klarhet. Det är emellertid sant att det ändå skulle finnas vissa oklara gränser. I vissa fall skulle det vara svårt att avgöra om ett inslag i skolan är konfessionellt eller inte. Ibland skulle det också råda delade uppfattningar om detta.
Det kan helt enkelt vara svårt att avgöra vad som är syftet är med ett inslag i skolan – och det är just syftet som är det avgörande kriteriet i detta sammanhang. Men att tro att det skulle bli enklare med ett regelverk som tillåter vissa konfessionella inslag är naivt. Exakt vilka konfessionella inslag ska vara tillåtna? Stackars den handläggare på Skolverket som skulle behöva formulera svaret på den frågan. Det är dessutom underligt att ge upp tanken på att skolan ska vara icke-konfessionell med argumentet att det ibland är oklart om vissa inslag i skolan är konfessionella eller inte. Med en sådan rädsla för svårigheten med att kategorisera skulle i princip all lagstiftning falla samman.
Nu kan man tycka att de praktiska verkningarna av den här frågan inte ska överdrivas. I dag är det förmodligen ganska ovanligt med konfessionella inslag i den svenska skolan och även om alliansens förslag går igenom är det inte säkert att sådana inslag skulle öka nämnvärt. Ytterst få skolledningar skulle vara intresserade av en sådan utveckling.
Det finns samtidigt en obehaglig underström i argumentationen.
Förmodligen anser Alliansens företrädare att det trots allt är problematiskt att vissa elever inte skulle känna sig välkomna på skolavslutningarna, men för SD är detta något positivt. När SD:s företrädare talar om konfessionella inslag är det uppenbart att det enbart handlar om kristna inslag. SD:s företrädare brukar visserligen inte vara särskilt kyrkliga, men vill använda kristendomen för att systematiskt exkludera.
Det politiska målet är att låta kristendomen bli ett av en icke-sekulär stats normerings- och sorteringsinstrument. Att en och annan agnostiker, ateist och jude kan bli exkluderad är inte det primära, det är snarare en bieffekt som man står ut med i jakten på det övergripande målet, att exkludera muslimer.
Mats Wingborg, journalist
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
