Vägen mot ett fossilfritt samhälle heter kvot- och reduktionsplikt. Det är dags för Miljöpartiet att omfamna det, skriver Magnus Nilsson, miljökonsult.
De svenska klimatutsläppen sjunker inte längre. Med något enstaka undantag har utsläppen under flera decennier stadigt minskat, men under 2014 och 2015 bröts denna trend.
Om inte utsläppsminskningen åter tar rejäl fart under de kommande åren, kommer det nationella målet om att de utsläpp som ligger utanför utsläppshandeln 2020 ska vara högst 29 miljoner ton per år, att spricka.
Bakom denna tråkiga utveckling ligger i första hand prisfallet på olja, som startade i slutet av 2014 då världsmarknadspriset på olja på några månader föll från över 100 till under 30 dollar fatet.
Viktigast är vad som sker på transportområdet, som svarar för mer än hälften av de utsläpp som sker utanför utsläppshandeln.
En konsekvens av oljeprisfallet har varit stora prisfall även på bensin och diesel. Trots att riksdagen samtidigt har höjt skatten på bensin och diesel till rekordnivåer har därför pumppriserna fallit. Och när priserna faller, ökar konsumtionen och utsläppen.
2007-2013 föll koldioxidutsläppen från trafiken i Sverige med i genomsnitt 2,6 procent per år. 2014 blev utsläppsminskningen bara 1,2 procent, och i fjol 2015 föll den ytterligare till bara 0,3 procent.
Utvecklingen illustrerar samtidigt att höjda drivmedelsskatter i längden inte fungerar för att hålla tillbaka utsläppen. Politiken måste läggas om.
Den lösning som oftast diskuteras är kvot- eller reduktionsplikt, som i sin förlängning innebär att fossila drivmedel förbjuds och försvinner från marknaden oavsett hur oljepriset utvecklas.
Kvotplikt innebär att drivmedelsbolagen blir skyldiga att successivt öka andelen förnybara drivmedel. När kvotplikten höjts till 100 procent inträder i praktiken ett förbud mot fossila drivmedel. I Finland gäller från 2020 en kvotplikt på 20 procent, som 2030 höjs till 40 procent.
Reduktionsplikt innebär att ett årligt tak införs för hur stor mängd fossila drivmedel (räknad som mängden utsläppt koldioxid) som får försäljas. Taket sänks stegvis ned till noll 2040, varvid ett förbud mot fossila drivmedel inträder.
För att fungera smidigt måste båda modellerna inkludera någon form av handel med kvotplikter. För speciella ändamål kan dispensmöjligheter krävas. Och förmodligen bör även vanlig villaolja inkluderas.
Genom att parallellt slopa nuvarande koldioxidskatten och övergå till att helt basera skatten på energiinnehåll – och således även beskatta biodrivmedel – skulle drivmedlen förbli en stabil skattebas som kan bidra till att finansiera skola, barnomsorg, sjukvård etcetera, även sedan de fossila drivmedlen helt fasats ut.
Både oljebolag och miljörörelsen stödjer en sådan omläggning, och i regeringen lär även Socialdemokraterna vara positiva. Bromsen heter Miljöpartiet som inte lyckats vänja sig vid tanken att det faktiskt kan vara en god idé att överge koldioxidskatten som det viktigaste styrmedlet och i stället via en reglering rensa bort de fossila drivmedlen från marknaden.
Törs man hoppas på en omsvängning, nu när Isabella Lövin tagit över ansvaret för klimatpolitiken?
Magnus Nilsson, miljökonsult och författare till »Uppdatera klimatpolitiken« (Arena Idé, 2014)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
