Frågan Annie Lööf borde ställa sig är: Hur många lögner tål ett partiledarskap?
Centerledaren Annie Lööf drar i söndagens SVT Agenda en rejäl rövare. Under den livesända debatten med Gustav Fridolin hävdar hon att den rödgröna regeringen i själva verket varit ointresserade av att samarbeta.
”Det här är en efterhandskonstruktion från vänsterregeringens sida, att de har sökt samarbete. Det är ett pr-trick, vilket jag djupt beklagar.”
Påståendet är förbluffande.
För nej, vi som har bevittnat de senaste månadernas politiska debatt har inte drabbats av kollektiv minnesförlust. Lööf har haft alla chanser att vara tydlig med att S inte har sökt samarbete – om nu så hade varit fallet.
Så har det nu inte sett ut. I intervju efter intervju har Annie Lööf förklarat att nej, samarbete är man inte intresserade av. Redan i våras twittrade Lööf att det värsta hon vet är ”män som inte förstår att ett nej är ett nej”. Så har det fortsatt. Få kan ha undgått med vilken njutning Lööf har stängt dörrar och slagit ifrån sig Löfvens utsträckta händer.
Centerledaren borde tänka sig för en extra gång innan hon fortsätter på det här spåret. Hennes förtroendekapital är inte direkt i topp.
Lööf blev som bekant påkommen med att ge felaktiga uppgifter när hon våren 2013 frågades ut i KU om departementets vidlyftiga middag. Det är bara ett om än kanske det mest allvarliga tillfället av flera där Lööf har svajat betänkligt på sanningen.
Frågan hon möjligtvis borde ställa sig är: Hur många lögner tål ett partiledarskap?
Men ljuga eller inte ljuga, Annie Lööfs problem är större än så.
Ända sedan Annie Lööf tillträdde posten har hon haft stora svårigheter med att formulera en politisk vision som väljarna köper. Desto vanligare och mer återkommande har flosklerna varit. Vad sägs om ”en visionär färdplan och genuina värderingar”, ”det behövs mer visioner i svensk politik” och ”Sverige måste bli bäst i världen på hållbar utveckling”.
Bakom dagens högljudda tonläge hittar man samma frånvaro av politisk substans som tidigare. Om väljarna skulle få för sig att ifrågasätta vad partiets politik egentligen består av kommer problemen att rada upp sig:
Vad är centerpolitik i dag? Vad innehåller “en tydlig landsbygdspolitik” annat än laddstolpar och skattesänkningar? Består miljöpolitiken av något mer än att sälja utsläppsrätter och vurmande för konstgödsel?
Annie Lööfs kompromisslösa hållning är alltså ett försök att dölja svaren hon inte har. I politiken kan du bara kompromissa om du vet vad du vill. Det kan vara värt att påminna om en höst som denna. Att söka samförstånd i politiken innebär inte att man är feg eller velig. Det innebär att veta vad man vill.
Och vad Centerpartiet egentligen vill, det har med allt att döma Annie Lööf ingen aning om.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
