Med vilken trovärdighet kan ett litet alliansfritt land motsätta sig att bli hackat, om vi själva sysslar med det?
Uppdrag Gransknings avslöjande i går om svenska FRA:s samarbete med amerikanska avlyssningsorganisationen NSA synliggör några av ”den hemliga världens” karaktäristiska drag. Man skenar lätt i väg och samlar in för mycket material. Och man ligger i lagens utmarker eller bryter mot lagen.
När säkerhetspolisens arbete under kalla kriget kartlades i en stor utredning för några år sedan var det anmärkningsvärt vilka mängder av noteringar som gjordes om ett hisnande antal enskilda svenskar. SÄPO samlade på sig triviala uppgifter, utan att ha någon direkt nytta av detta material. Men det gjordes ”för säkerhets skull”.
Vi ser samma kvantitetstänkande i den amerikanska avlyssningsmyndigheten NSA:s agerande. Privata detaljer, bokstavligen allt om alla runt i hela världen, sugs in och läggs på hög. Till och med samtal mellan ungdomar som spelar ”World of Warcraft” övervakas ”för säkerhets skull”.
NSA ska bygga flera nya lagringsmöjligheter för att härbärgera allt man vet om oss. Östtyska Stasis hyllmetrar med akter om praktiskt taget alla DDR-medborgares privatliv bleknar i jämförelse.
Svenska FRA:s uppgift är att skydda Sverige mot i första hand yttre hot och det finns formella begränsningar av vad man får göra. Men vad händer om man lever i ett intimt samarbete med NSA som spanar på allt och alla, likt en digital jätten Gluff-Gluff?
Trots att FRA-chefen Ingvar Åkesson försäkrat för riksdagens försvarsutskott att det är olagligt för FRA att syssla med dataintrång, så kallad hacking, tycks man ändå göra det.
Det sker i ett samarbete med USA och Storbritannien som heter ”Winterlight”, men där det också av dokumenten framgår att engelsmännen velat dra sig ur, därför att man tvivlar på att det är lagligt.
Svenska FRA har också tillgång till det amerikanska verktyget XKeyscore, som beskrivits som ett slags spionernas Google, där man kan söka överallt. Det är möjligt att se vilka svenskar som besöker vilka sajter och inte bara notera vilka som mejlar varandra, utan också läsa innehållet.
Hur använder FRA detta instrument? Har man förankrat bruket av denna obegränsade övervakningsmöjlighet hos försvarsunderrättelsedomstolen och kontrollorganet Siun?
Försvaret har de senaste dagarna velat frammana bilden av att alla är lika goda kålsupare, eftersom alla avlyssnar alla. Det via läckor till tidningen Expressen om att Ryssland har FRA som mål för sina flygövningar och att den ryska handelsdelegationen avlyssnar försvarets högkvarter.
Så kan det vara. Men har man en lag ska man följa den. Och med vilken trovärdighet kan ett litet alliansfritt land motsätta sig att bli hackat, om vi själva sysslar med det?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
