Hög tid för FN:s medlemsstater att på allvar integrera ett jämställdhetsperspektiv i arbetet för fred och säkerhet, skriver Eva Zetterberg, ordförande och Annika Schabbauer, kanslichef Operation 1325.
Med konflikten i Syrien, det förvärrade läget i Turkiet, ett Ryssland som hotar sina grannländer och ett krympande utrymme för civilsamhället världen över, bara för att nämna några av världens problem, har FN med sin nya generalsekreterare en minst sagt svår situation framför sig.
I dag håller FN:s säkerhetsråd en öppen debatt som uppmärksammar resolution 1325 och dess efterföljande resolutioner. Frågan är om medlemsstaterna kommer ta tillfället i akt att förbättra säkerhetsläget i världen genom att våga använda sig av dessa verktyg eller inte.
Resolutionerna syftar till att integrera ett jämställdhetsperspektiv i arbetet för fred och säkerhet och att säkra kvinnors deltagande. Problemet är bara bristen på tydliga skrivningar över hur de ska genomföras. Hur det ska gå till har varit den stora frågan sedan den första antogs år 2000.
I en artikel i Mänsklig säkerhet visar Louise Olsson, senior rådgivare på FBA och Theodora-Ismene Gizelis, professor vid University of Essex, på två tydliga alternativ. Antingen kan implementering ske genom att göra extra tillägg i instruktioner för fredsskapande arbete. Eller så kan resolutionerna inkorporeras i centrala freds- och säkerhetsprocesser. Något som ibland skulle innebära en revidering av processerna.
Vi är många som håller på det senare alternativet. För precis som Olsson och Gizelis skriver, så omfattar de sex resolutioner som vanligtvis kallas kvinnor, fred och säkerhetsagendan hela säkerhetsrådets arbete för fred och säkerhet. För att bara nämna några områden resolutionerna behandlar så ingår förebyggande av konflikter, medling, humanitära katastrofer, effektivitet och personal för fredsoperationer, sexuell exploatering och övergrepp, legala reformer och politiskt beslutsfattande. Varför ska frågorna behandlas separat om de redan ingår i allt arbete säkerhetsrådet bedriver?
I dagens värld där lösningar verkar långt borta, har ändå FN mer resurser än man kanske vill erkänna. Resolutionernas syfte är mer långtgående än vad många tror. De handlar nämligen inte om att göra krig säkrare för just kvinnor. De handlar om att skapa en hållbar fred. Om att förebygga väpnade konflikter innan de bryter ut, om att bekämpa krig med fredliga medel och att bygga upp samhällen i samverkan med hela befolkningen.
FN har kommit överens om att verka för säkerhet för alla, män som kvinnor. Att välja en kvinna till posten som generalsekreterare efter en radda av åtta män var tydligen oöverstigligt svårt. Men att utse seriefiguren Wonder Woman till FN-ambassadör för kvinnors och flickors rättigheter gick ju bra.
Vore det kanske dags för FN att röra sig bort från fiktionen och i stället ta kvinnors rätt till inflytande på allvar? Det finns mer superkraft i resolution 1325 och dess systerresolutioner än tecknade superhjältar. Kommer medlemsstaterna våga erkänna det vid årets debatt?
Eva Zetterberg, ordförande Operation 1325
Annika Schabbauer, kanslichef Operation 1325
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
