Socialdemokraternas partiledning måste ta avstånd mot riksdagsledamots svepande extremistanklagelser. Det skriver företrädare för S.
Carina Hägg är riksdagsledamot (S), sitter i utrikesutskottet och är därmed en av Socialdemokraternas högsta partiföreträdare. Hon var en av dem som hårdast eldade på drevet mot Omar Mustafa för en månad sedan. I måndags skrev hon igen en debattartikel på Newsmill med rubriken “Flatheten har skyddat extremismen” där hon gick till hård attack mot vad hon upplever som undflyende beteende mot vad hon kallar ”extremistiska organisationer” i Sverige. Därmed gör hon sig en än gång skyldig till ryktesspridning och en hätsk och osaklig ton som i förlängningen normaliserar inte bara islamofobi utan även en antimuslimsk diskurs. Detta bekymrar oss som socialdemokrater och övertygade antirasister.
I artikeln klumpar Hägg samman organisationer som Megafonen, studieförbundet Ibn Rushd, Forix (Förorternas riksdag) och dess olika företrädare och anklagar dessa för extremism. Men vilka är dessa ”extrema organisationer” och vad har de egentligen gjort? Låt oss här kort gå igenom Häggs anklagelser.
Hon skriver: “De som inte respekterar demokratins spelregler ska inte få verka ostört. Miljöer som främjar kretsar som är beredda att utsätta andra människor för lidande måste granskas.” I detta finns en osanning inbäddad och det är att organisationer som Ibn Rushd, Megafonen, Forix (Förorters riksdag) och andra inte skulle spela enligt demokratiska regler. Vidare gör sig Hägg till enskild domare för vad en organisation ska få tycka för att få statliga pengar. Det är även oklart vad exakt som till exempel är så avskyvärt i Megafonens arbete och åsikter.
Termer som “extrema åsikter”, “sprida avskyvärda idéer”, “beredda att utsätta andra för lidande”, används återkommande. Detta är väldigt starka anklagelser och de olika organisationernas dras över en kam. Alla kritiseras på lika svag grund, konkreta bevis presenteras inte utan det är vaga insinuationer. Det är problematiskt när höga S-företrädare gör detta då det är diskursiva närmanden till en sverigedemokratisk retorik.
Särskilt tydligt blir det när det i artikeln påstås att det finns en frånvaro av debatt om extremism. Att makthavare inte vågar tala om detta i en svensk debatt som en anledning till varför hon måste ta bladet från munnen. Det här är ännu en typisk konspiratorisk härskarteknik där man försöker positionera sig själv som representant för den tysta sanningen. Trots att man inte gör annat än att dagligen skrika om hur lite man får prata om extremism eller “konsekvenser i Sverige”.
I dessa tider är vi av akut behov av mer samförstånd och dialog. Vi socialdemokrater måste minska polariseringen. Att då Hägg, som sitter i riksdagen och i utrikesutskottet för Socialdemokraterna, gör tvärtom är både skrämmande och kontraproduktivt. I Danmark gick för några dagar sedan den socialdemokratiska integrationsministern ut med ett utspel som fått hård kritik för att vara främlingsfientligt eftersom hon specifikt pekar ut gruppen ”invandrare”. Vi vill ofta beskriva tonläget i den svenska debatten som helt annorlunda än det danska. Men om inte åsikter som framförts av bland andra Carina Hägg i denna debattartikel och under drevet mot Omar Mustafa bemöts och ifrågasätts så är steget inte långt bort mot att en rasistisk och islamofobisk diskurs normaliseras även här i Sverige.
Vi har ett val i hur vi beskriver våra samhällsutmaningar och om hur vi pratar om de grupper som existerar sida vid sida i Sverige. Vi är övertygade om att det socialdemokratiska sättet ska handla om att fokusera på jämlikhet och på att arbeta sida vid sida med varandra. På att lyssna på och föra dialog med olika organisationer, att vara inkluderande, att inte peka ut och ställa olika grupper mot varandra och framförallt inte elda på rasistiska diskurser. Med andra ord inte misstänkliggöra och osakligt peka ut olika religiösa grupper som svåra eller ovilliga till samexistens. Socialdemokratins ledning måste tydligare formulera en politik för jämlikhet och mot rasism baserad på den egna ideologin. Detta blir allt viktigare i ett samhälle som slits isär av ojämlikhet skapad av rasism.
Som riksdagsledamot och hög partiföreträdare har våra representanter ett ansvar att fundera inte bara en utan flera gånger över vilka konsekvenser deras handlande och anklagelser får för bilden av Socialdemokraterna som ett antirasistiskt och jämlikt parti. Här är det viktigt att Socialdemokraterna visar vart de står. Om enskilda högljudda företrädares åsikter strider mot den övriga partitoppens åsikter om inkludering är det viktigt att de säger ifrån.
Socialdemokratiska sympatisörer förtjänar en partiledning som tydligt står upp mot rasistiska diskurser som bland annat antimuslimism.
Amne Ali, ordförande SSU Stockholm
Sara Abdollahi, socialdemokrat och antirasist
Jonas Bergström, ordförande Ung Kristen Vänster
Gustav Johansson, socialdemokrat och antirasist
Anton Landehag, socialdemokrat, fd ordförande Ungdom Mot Rasism
Claes Muschkin, socialdemokrat och antirasist
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
