Det förekommer med jämna mellanrum att missvisad omtanke om sjuksköterskor uttrycks i media när sena aborter diskuteras. Det är tydligen synd om oss som tvingas ta hand om aborterade foster. Vi håller inte med.
Vi är sjuksköterskor. Vi arbetar på en kvinnoklinik tillhörande ett av Stockholms storsjukhus. Till oss kommer kvinnor för att genomgå planerade och akuta operationer, kvinnor som har problem under eller efter en graviditet, kvinnor som har smärtproblematik och kvinnor som vill göra abort.
Vår arbetsplats specialiserar sig på att ta hand om kvinnor som genomgår det som kallas sena aborter, vilket innebär abort i graviditetsvecka 12 till 22. Vi hör ibland hur dessa kvinnor omtalas som slarviga. Att de bara inte kunnat bestämma sig. Att de medvetet drar ut så mycket som möjligt på sitt beslut för att försvåra för alla inblandade.
Personerna bakom dessa åsikter är lika fördömande som okunniga. Somliga av våra patienter kommer för att fostret är allvarligt sjukt. Somliga kommer för att fostret har kromosomavvikelser. Somliga kommer för att fostret oväntat dött inne i livmodern. Somliga kommer för att graviditeten är oönskad.
Gemensamt för dem alla är en process som inte sällan innefattar chockerande besked, sorg och rädsla och som kulminerar i kravet på ett speciellt tillstånd från Socialstyrelsen.
Oavsett vad som fått våra patienter att söka sig till oss för att genomföra en abort finns vi där för att hjälpa dem. För oss är anledningen till deras beslut irrelevant. Vi valde vår arbetsplats med full vetskap om vad den skulle kräva av oss. Vi visste att om vi hade varit emot kvinnors lagliga rätt att genomgå abort hade vi inte blivit erbjudna de tjänster vi i har i dag. Vi är inte här för att ifrågasätta, vi är här för att stötta våra patienter. Den dag vi inte längre är beredda att göra det har vi inget inom vården att göra.
Varje år skadas och dör tiotusentals kvinnor världen över i komplikationer efter osäkra och illegala aborter. Dessa siffror talar sitt tydliga språk. Om vi fråntar kvinnor rätten att fatta beslut om sina egna kroppar får vi inte antalet utförda aborter att minska. Det kommer alltid förekomma graviditeter som av någon anledning behöver avslutas. Genom att tillhandahålla möjligheten att göra det tryggt och säkert kan vi minska antalet skador och dödsfall.
Valet mellan en kvinnas rätt till sin egen kropp och hennes ofödda fosters möjlighet att fortsätta utvecklas är inte svårt för oss. Vi väljer alltid kvinnan. Vi står på hennes sida genom varje steg av hennes upplevelse, vi stryker över hennes rygg när kramperna sätter in, vi mäter hennes blödning, vi håller hennes döda foster i händerna och vi gör det frivilligt. Vi gör det eftersom vi värnar om hennes hälsa och fria val. Vi gör det eftersom varje gång vi hjälper en kvinna att genomföra en abort räddar vi i förlängningen ett liv – hennes liv.
Det förekommer med jämna mellanrum att missvisad omtanke om oss sjuksköterskor uttrycks i media när sena aborter diskuteras. Det är tydligen synd om oss som tvingas stå där i sjukhusets sköljar och titta på aborterade foster. Vi håller inte med.
Vi är stolta över det arbete vi utför. Att arbeta på en kvinnoklinik med allt vad det innebär är det viktigaste och mest givande vi någonsin gjort. Att hjälpa en kvinna att genomgå en abort är inte bara vilken arbetsuppgift som helst för oss. Det är ett privilegium.
Helena Bergman, sjuksköterska
Linn Kruse Hagelberg, sjuksköterska
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
