Staten använder Norrland som råvarukoloni men vill inte ens betala för säkra godstransporter från landets norra delar. Det är skandalöst.
Det är knappt så en tror det. Men när Dagens Arena granskar regeringens nya infrastrukturbudget visar det sig att de fyra nordligaste länen – halva Sveriges yta – får dela på knappt tre och en halv procent.
Sammanlagt vill regeringen satsa 190 miljarder kronor på infrastruktur mellan 2014 och 2025. Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten får tillsammans knappt 6,5 miljarder. Samtidigt får Stockholm drygt 31 miljarder, Västra Götaland 36,5 miljarder och Skåne 10,4 miljarder.
Även om man räknar bort underhållet av infrastrukturnätet får de nordligaste länen bara dela på cirka fem procent.
Det är skandalöst. I den nu pågående gruvdebatten har det blivit tydligt hur staten använder Norrland som råvarukoloni. Därifrån transporteras stora mängder naturresurser ut i Sverige, Europa och världen. Malm från gruvor, virke från skogen och vattenkraft från älvarna.
Men Norrland får nästan inget tillbaka. När Fredrik Reinfeldt säger att ”gruvan är för Sverige vad oljan är för Norge” är han totalt ute och cyklar. Den norska staten ser till att bli rik på oljan. Det är mer än man kan säga om Sverige.
Utländska gruvbolag kan komma till Norrland och bete sig i princip hur de vill, samtidigt som gruvavgiften är pinsamt låg. Gruvbolagen behöver bara betala en halv promille av värdet på mineralerna till staten. I världens övriga gruvnationer brukar nivån ligga på mellan 10 och 30 procent.
Regeringen säger även nej till att bygga Norrbotniabanan. Denna 27 mil långa järnväg, som skulle sträcka sig mellan Umeå och Luleå, är enligt Trafikverket en vinstaffär för både ekonomin och miljön. Transportkostnaderna för godstrafiken kan sjunka med upp till 30 procent. Koldioxidutsläppen beräknas minska med cirka 80 000 ton per år.
Trafikverket konstaterar att godstransporterna mellan norra och södra Sverige är omfattande. Ungefär 60 procent av godstransportarbetet på järnväg sker i norra Sverige. Samtidigt tvingas industrin att använda stambanan genom övre Norrland, en bana som byggdes för 1800-talets behov. Stambanan har stora lutningar, tvära kurvor, låga hastigheter och ett enda spår – vilket gör den sårbar för störningar.
Ändå har flera regeringar i rad struntat i att bygga Norrbotniabanan.
Stefan Löfven lovar bot och bättring från Socialdemokraterna. Norrbotniabanan ska byggas. Men medan statsministern gärna solar sig i glansen från gruvboomen, och näringsministern försäkrar att hela landet ska leva, vill regeringen varken höja gruvavgifterna eller göra anständiga satsningar på godstransporterna i Norrland.
De behandlar helt enkelt norra Sverige som en råvarukoloni att suga ut. Så mycket som möjligt ska forslas från Norrland men så lite som möjligt ska ges tillbaka.
Blott tre och en halv procent av infrastrukturbudgeten. Smaka på siffran igen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
