Släpp grekerna loss

Dagens tyska makthavare kan inte, utan att skämma ut sig totalt, reflexmässigt säga nej till Syrizas önskan om en stor grekisk skuldavskrivning.

Rapports ekonomiska kommentator Peter Rawet skulle i torsdags kväll beskriva att tyskarna misstänker att Europeiska Centralbankens (ECB) stora stödköp skulle göra det alltför lätt för folk att låna. Det handlar, sa han, om en rädsla för att ett antal sydeuropeiska länder ska ”återfalla i missbruksbeteende och börja dricka sina paraplydrinkar på arbetstid”.

Peter Rawet kan vara lugn. I vart fall i Grekland är risken för att börja pimpla paraplydrinkar knappast överhängande. Två miljoner greker är utförsäkrade och utan sjukvård. 300 00 barnfamiljer saknar el, eftersom de inte kunnat betala. Arbetslösheten är 26 procent, för de unga det dubbla. Kroniskt sjuka har inte råd med sin medicin och tar livet av sig. 60 procent av grekerna lever på eller under fattigdomsgränsen.

Rapport och andra svenska medier är provinsiella och fördomsfulla, när de missar djupet i den totala misär som euron medverkat till att skapa i länder som Grekland, och börjar svamla om paraplydrinkar. Och då klarar förmodligen inte dessa medier att förklara det grekiska parlamentsvalet och dramatiken som väntar efter valdagen.

Vänsterradikala Syriza väntas vinna. Partiets huvudkrav är en skuldsanering av de nödlån landet fått under fem år kris, där det allra mesta gått åt till tyska och franska banker. Det har skapat en omöjlig grekisk skuldbörda på 175 procent av BNP.

En sådan skuld kan aldrig betalas tillbaka. Tron att grekerna ska kunna klara det genom ytterligare besparingar och skattehöjningar är horribel.

Tanken på en grekisk skuldsanering har fått omfattade stöd. Den konservative tyske ekonomen Hans-Werner Sinn ser ingen annan möjlighet. Och den liberale ekonomen Jeffrey Sachs menar att frågan inte är om grekerna förtjänar en skuldsanering, utan att man behöver en sådan, för att dödläget ska brytas.

Sachs är inte ensam om att påminna om hur Tyskland skuldsanerades 1953. Hälften av de gamla skulder man ådragit sig före Hitler skrevs då av och resten skulle återbetalas i små portioner när man fick överskott i utrikeshandeln. Skuldsaneringen 1953 anses vara en bidragande orsak till det som sedan blev det tyska ”ekonomiska undret”.

Dagens tyska makthavare kan därför inte efter söndagens val, utan att skämma ut sig totalt, reflexmässigt säga nej till Syrizas önskan om en stor grekisk skuldavskrivning.

Vad som väntar i nästa vecka är därför framförallt en sanningens minut för Tyskland. Som Oxfordekonomen Simon Wren-Lewis skriver på sin blogg skulle tyska folket vid skuldavskrivning få en chans att förstå att Greklands orimliga skuldbörda beror på ”deras egna regeringars försök att skydda sina egna banker och genom att ställa orealistiska sparkrav”.

Det är däremot tveksamt om svenska medier kan lämna paraplydrinkarna och försöka berätta denna sanning.