Vinden har vänt för visselblåsaren Edward Snowden i USA. Men Reinfeldt tiger.
Det verkar som om det vänt för visselblåsaren Edward Snowden. I somras när han avslöjat amerikanska NSA:s massavlyssning var det idel sura miner. Han var en förrädare trots att han sa att han inte hade samvete att se hur man ”krossar privatlivets helgd, friheten på internet och grundläggande rättigheter”.
Men de gångna dagarna har något hänt. Google och Facebook som efter domstolsutslag lämnar ut information om sina kunder, är rasande över att man därutöver har hackats av NSA på miljontals uppgifter. Och amerikanska politiker har börjat inse att det elektroniska monster som Bush och Obama släppt fram nu skenar okontrollerat.
Representanthusets talman John Boehner sa häromdagen att det finns en obalans mellan effektivitet och integritet i det NSA gör. Dianne Feinstein, ordförande i senatens underrättelsekommitté, som för en månad sedan förklarade att kritiken var ogrundad, kräver nu en total översyn av avlyssningens karaktär och omfattning. Och Vita Huset gör en egen granskning av lagarna som reglerar vad NSA får göra. Vad detta slutar i kan man inte så noga veta. Men Snowden har i någon mening fått rätt.
Underrättelsechefernas utfrågning i kongressen häromdagen var en uppvisning i patriotism. NSA:s chef Keith Alexander i generalsuniform hävdade att massövervakningen räddar liv. Han och det högsta underrättelsehönset James Clapper förnekade att miljontals europeiska samtal registrerat av NSA. Dessa var insamlade av europeiska underrättelsetjänster som överlämnat materialet till amerikanarna, var bomben de släppte.
Är det sant? Är de europeiska stats- och regeringschefer som de senaste dagarna fördömt USA antingen hycklare eller fullständigt okunniga om vad som pågår? Vi kan inte vara säkra på att det är så. Så sent som i mars slirade Clapper på sanningen när han förhördes i kongressen.
Och om den hotade integriteten är huvudfrågan, är det väl hugget som stucket om det är USA eller deras europeiska kollegor som snappar upp vem som talar med vem i telefon, om allt ändå till slut hamnar i det jätteberg av information om oss som USA vill ha.
Veckans uppståndelse om underrättelseutbytets betydelse sätter också fokus på Sverige roll i detta. Hur ser de bytesaffärer ut som FRA i Stockholm gör med NSA? Varför ligger Fredrik Reinfeldt närmast platt till marken när de här frågorna kommer upp? Kan Vita Huset starta en översyn av NSA, borde väl Reinfeldt ta reda på hur många gånger FRA brutit mot lagen.
Men han kommer inte att göra det, därför att FRA-lagen höll ju på att spränga alliansen inifrån sommaren 2008. Då var hans råd till partivännerna: ”Säg så lite som möjligt, så blåser det över”. Men håller den taktiken nu?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
