Alliansföreträdare har sedan i våras ägnat sig åt utspel om sjukförsäkringens förträfflighet. Men för personer som är sjuka är konsekvenserna förödande. Det skriver företrädare för Solrosuppropet.
Ulf Kristersson (M), skriver i dagens DN att sjukförsäkringsreformen var nödvändig och riktig. Redan i ingressen målar han i svart och vitt med bred pensel och påstår att alla, utan undantag, var fast i sina sjukskrivningar för gott.
Vi förstår att det är ett politiskt spel som alliansens företrädare deltar i när de sedan i våras har gått ut med ett stort antal debattartiklar och förklarat hur dåligt det fungerade förut och hur bra allt nu blivit med den nya sjukförsäkringen. Lite häpen blir man dock om man har följt debatten under några år.
Inför förändringarna av sjukförsäkringen tryckte regeringen mest på det påstådda överutnyttjande (fusk) som fanns. Det fanns teorier om att svenskarna sjukpensionerades alltför lättvindigt och att de som egentligen var arbetslösa ”valde” att vara sjuka då den ersättningen var högre. Nu heter det att regeringen har gjort förändringarna för att hjälpa sjuka ur utanförskap. Var de nya siffrorna kommer ifrån framgår inte av artikeln. Solrosuppropet.se fick dem inte heller direkt av Socialdepartementet då vi begärde dem i dag. Många av siffrorna är dock gamla och välkända för oss.
Ulf Kristersson skriver ”Sjukskrivningar drog ut på tiden och försämrade rehabiliteringsmöjligheterna.”
Rimligtvis borde den nedbantade vården och en otillräcklig rehabilitering vara orsaken, inte sjukskrivningsdagarna i sig. Snabba insatser med vård och rehabilitering är önskvärt och förkortar sjukskrivningstiden. Det är där fokus borde ligga i stället för att se till att sjuka får en usel ekonomi. Den rehabiliteringskedja som nu existerar, har enligt flera undersökningar från bland annat Unionen, KI och Kommunal visat sig snarare stjälpa än hjälpa.
Kristersson påstår också att endast 1–2 procent av de som har lämnat sjukförsäkringen får socialbidrag eller försörjningsstöd som det heter.
Om man följer Sveriges Kommuners och Landstings beräkningar över hur många personer som har försörjningsstöd, men som egentligen är sjuka och har ett läkarintyg, visar det sig att det handlar om 40 000 personer. Ser man till att 40 000 sjuka människor lever på försörjningsstöd och att de står för 20 procent av kommunernas utbetalningar kan man nog inte tala om en lyckad reform. Det vill säga, 40 000 människor med läkarintyg som i stället borde ingå i sjukförsäkringen.
Utöver de utförsäkrade som nu får försörjningsstöd finns det också 140 000 människor som befinner sig utanför utanförskapet (Svenskt Näringsliv, maj 2012). Bland dem finns en stor grupp som inte har återvänt till sjukförsäkringen trots att Arbetsförmedlingen bedömt dem vara ej arbetsföra. Ser man till samma statistik från Försäkringskassan som Kristersson hänvisar till, visar det sig att över 1 300 av de som först utförsäkrades heller inte kan spåras i statistiken. Många försörjs av sina anhöriga, helt i linje med det som Reinfeldt uttryckt. Något som inte är värdigt en välfärdsstat som Sverige.
I slutet av debattartikeln menar Ulf Kristersson att det är ”hög tid för Sverige att ta sig an nya utmaningar” och att söka svar på följande frågeställningar: ”Varför ökar den psykiska ohälsan så kraftigt, inte minst bland unga? Varför är kvinnor betydligt mer sjukskrivna än män? Och vad kan vi göra för att barn i familjer med långa sjukskrivningar inte själva ska växa upp till ett liv i utanförskap?”
På dessa frågor kan Solrosuppropet.se svara att vi är övertygade om att ett otryggt samhälle ger otrygga medborgare. Och om Kristersson vill står vi gärna till förfogande med utförliga svar på hans frågor.
Carina Wellton, Lotta Larsson, Lisbeth Forsberg
Solrosuppropet.se
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
