Nästa år är vi 100 000 personer som utförsäkrats. Ett solidariskt samhälle där vi tar hand om sjuka och arbetslösa är den bästa boten mot främlingsfientlighet, skriver Carina Wellton.
Många människor i Sverige följde förra veckans turer om budgeten av alldeles speciella orsaker. De med sjukersättning undrade om sjukersättningen skulle höjas.
De arbetslösa, och de som riskerar att bli arbetslösa, undrade om höjningen av a-kassan skulle gå igenom. De ensamstående föräldrarna kanske äntligen skulle få höjt underhållsbidrag.
Alla lever de med mycket små marginaler eller går minus varje månad.
Men den grupp som berörs mest, och på flest olika plan, av den nu nedröstade budgeten är de långtidssjuka som riskerar utförsäkring, en del nu för både andra och tredje gången. Den ”spänning” många journalister rapporterade om förra veckan var både olidlig och osmaklig.
Beslut som drabbar människor behandlas som ett spel, någon slags underhållning som ska sälja lösnummer. Med fortsatta utförsäkringar, 13 200 under nästa år, kommer vi bli över 100 000 personer som utförsäkrats.
Vi i Solrosuppropet vet vad det handlar om, vilken kris varje utförsäkring innebär för den enskilde och dess anhöriga. Den utförsäkrade drabbas ofta av ett stort glapp i inkomsten, en del blir helt utan och andra får den sänkt. Både inför utförsäkringen och under den utsätts den utförsäkrade för en stor stress vilket inte gör det ursprungliga hälsotillståndet bättre.
De utförsäkrade ska också leva med att det är okej att samhället behandlar dem såhär, medborgarna har ju bestämt det. Detta trots att vi vet att utförsäkringar inte leder till fler i arbete utan bara gör sjuka fattigare och ibland även sjukare.
Att den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen (utförsäkring) nu blir kvar är en katastrof. Det är inhumant och betyder att attityderna gentemot de långtidssjuka är fortsatt brutalt hårda.
Vi är mycket oroade över detta. Vi hör smärtan från de sjuka, oron över framtiden. Men vi hör också dem som nu ger upp, tystnar. Kanske för alltid. Brickor som tas bort från spelplanen.
Om den kommande valrörelsen drunknar i spekulationer om olika scenarion om regeringsbildningar är vi övertygade om att frågor som rör samhällets svagaste inte kommer hamna i fokus.
Men vi undrar; vad är viktigare för ett samhälle än att hålla ihop det? Att visa solidaritet med de som för tillfället inte är lönearbetande är ett av det viktigaste kittet för att hålla ihop samhället och inte ge krafter som vill splittra detsamma kraft att göra så.
Därför är ett solidariskt samhälle där vi tar hand om de sjuka och arbetslösa även den bästa boten mot främlingsfientlighet. Förutom att det är det mest anständiga att göra.
Carina Wellton, ordförande Solrosupproret
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
