I radiointervjuer och tv-soffor sitter män i kostym och förklarar att svenska sjuksköterskor egentligen är nöjda. Det är en helt annan verklighet än den jag känner som min.
De har alltid en helt annan upplevelse än mig. Männen i kostym som sitter i paneldiskussioner, i radiointervjuer och i TV-soffan. Jag lyssnar på dem. Hör dem beskriva en helt annan verklighet än den jag känner som min.
Egentligen borde deras ord inte spela någon roll, om det inte vore så att deras verklighet bestämde över min.
Efter en sommar med rapporter om att vårdavdelningar tvingats stänga ner vårdplatser eftersom det inte funnits tillräckligt med sjuksköterskor. Då kommer nyhetsinslagen om hur många sjuksköterskor som lämnar Sverige och börjar jobba i Norge. Varje år söker 1 300 sjuksköterskor norsk legitimation. Det är lika många som en tredjedel av dem som årligen tar examen.
Jag har hört deras berättelser förr. De är mina kollegor, mina vänners bekanta och okända på radion. Alla upprepar två saker. Det handlar om lönen. Det handlar om villkoren.
Som sjuksköterska i Norge upplever många att de tjänar tusentals kronor mer för ett arbete med mindre stress och mer tid för sina patienter. De säger att i Sverige är stressen för hög, arbetsvillkoren för dåliga och lönen för låg i relation till ansvaret.
I P1 morgon, säger Mats Erikson, ordförande för sjukvårdsdelegationen på Sveriges kommuner och landsting (SKL) att det är helt normalt att arbetskraft rör på sig. Han är inte orolig. Han säger att det är bra att svenska sjuksköterskor är eftertraktade och att vi vidgar våra vyer genom att jobba i Norge. Han säger att många som jobbar i vården i Sverige är nöjda.
Jag tänker att det är ett problem att det är hans verklighet som bestämmer över min.
Jag har precis gått på semester från mitt vårdjobb. I personalrummet har det hela sommaren hängt listor på vilka luckor vi fortfarande har kvar att täcka. Till min telefon kommer det, trots min ledighet, sms om att det fattas personal. På facebook skriver mina kollegor om hur de jobbar 17-timmars pass i värmen.
Och i radion säger Mats Eriksson att det är inte är något konstigt att jobba lite övertid.
Jag tycker att det är bra att sjuksköterskor vidgar sina vyer. Jag tycker det är roligt att vi är eftertraktade. Jag tycker, precis som nästan alla mina kollegor, väldigt mycket om mitt jobb.
Men jag tycker, till skillnad från männen i kostym, att det är ett problem när väldigt många sjuksköterskor väljer att lämna Sverige för att villkoren här är för dåliga. Att allt fler av mina kollegor väljer att helt byta yrke för att de inte orkar mer. Att ohälsotalen och sjukskrivningarna ökar hos oss kvinnor i vården.
Jag skulle vilja att vi pratar mer om den verklighet, som får oss att lämna landet, lämna yrket eller till och med gör allt fler av oss sjuka. Jag skulle vilja att vi på allvar gjorde något åt de osäkra anställningarna, åt den ständiga personalbristen och de låga lönerna.
Men mest av allt. Jag skulle någon gång vilja få prata om min verklighet, utan att mötas av nonchalans och tomma ord.
Torun Carrfors, sjuksköterska och frilansskribent
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
