Alliansen talar tyst om sitt förslag att fördubbla tiden för provanställningar från sex månader till 12. Det är förståeligt, eftersom argumenten är undermåliga.
Synen på anställningstrygghet skiljer höger och vänster i politiken. Det handlar om många frågor, som turordningsregler, allmän visstid, återanställningsrätt, staplade visstider – men också om provanställningar. Om de borgerliga allianspartierna kom till makten skulle konsekvenserna bli ökad osäkerhet och minskat fackligt inflytande.
I detta komplex av förslag sticker emellertid den om provanställningar ut. I den frågan är allianspartierna inte bara ideologiskt förblindade utan också tondöva. De har uppenbarligen inte lyssnat på de fackliga centralorganisationerna LO, TCO och SACO.
En arbetsgivare har rätt att provanställa en arbetstagare under sex månader. Därefter måste arbetsgivaren bestämma sig för om hen vill anställa personen. Om arbetsgivaren inte ger något besked alls övergår provanställningen till en fast anställning.
Provanställningar har ett specifikt syfte, att arbetsgivaren under en kort period ska få testa om en person är lämplig för ett jobb. Det är rimligt, men det finns också skäl för att provperioden ska vara kort. En provanställning är nämligen extremt osäker.
Anställningen kan när som helst avbrytas och den anställde får sluta. Arbetsgivaren behöver inte ens ange något motiv. Det blir ett adjö med omedelbar verkan. (Varslet är visserligen två veckor, men i realiteten slutar den provanställda ofta direkt när beskedet kommer.)
Allianspartierna har i en gemensam motion (2017/18:3177) föreslagit att möjligheten för en arbetsgivare att provanställa bör förlängas från sex till 12 månader. Som vanligt när det gäller svagare anställningstrygghet är det borgerliga argumentet att en förlängd provanställning skulle öppna dörren för dem som står utanför arbetsmarknaden. Till tidningen Vision säger den moderata riksdagsledamoten Jessica Polfjärd att förslaget särskilt skulle gynna unga och nyanlända. Även det argumentet känns igen. Inom Alliansen har unga och nyanlända länge används som murbräcka för att motivera fler osäkra jobb.
Att hålla anställda på halster är ett klassiskt medel för att få personer att inte protestera mot stress och dålig arbetsmiljö.
Det saknas emellertid forskning som ger belägg för att en förlängning av provanställningar skulle vara en effektiv språngbräda till arbetslivet för unga och nyanlända.
En risk med att lämna öppet för ettåriga provanställningar är istället att arbetsgivare förlänger anställningen utan avsikt att fastanställa. Konsekvensen skulle bli en ökning av oseriösa provanställningar, ett fenomen som förekommer redan idag.
Att hålla anställda på halster är ett klassiskt medel för att få personer att inte protestera mot stress och dålig arbetsmiljö. För att avgöra om en person är lämplig för ett jobb borde sex månader definitivt räcka.
Säkerligen finns företagare som viskat i Alliansens öra att de vill ha längre provanställningar. Kravet har också förts fram av flera av näringslivets lobbyorganisationer.
Men vad arbetsgivare önskar är knappast identiskt med vad som gör arbetsmarknaden mer effektiv. Arbetsgivare för fram krav utifrån sina egna intressen och missar ofta att se till den samhälleliga helheten. Just när det gäller kravet att förlänga provanställningarna är invändningarna särskilt många.
Många arbetsgivare ställer krav på provanställningar även när kvalificerade jobb ska tillsättas. En arbetstagare som redan har ett jobb, men lockas av ett nytt erbjudande kommer givetvis att bli mer tveksam om provanställningstiden är ett år och inte sex månader. Det kan också vara svårare att få den tidigare arbetsgivaren att gå med på tjänstledighet under en sådan lång tid.
Konsekvensen kommer oundvikligen bli att fler väljer att inte söka nya jobb. Det innebär en sämre rörlighet på arbetsmarknaden, vilket i sin tur bidrar till högre arbetslöshet.
TCO:s samhällspolitiska chef Samuel Engblom har varit inne på exakt detta tema i ett inlägg: »Bland TCO-förbundens medlemmar är det inte ovanligt att ett nytt jobb, även i senare skeden i karriären, inleds med en provanställning. /…/ Om lagstiftningen ändras så att den längsta tillåtna tiden för provanställning blir 12 månader finns en risk att fler tvekar att byta jobb.«
Hittills har allianspartierna inte själva lyft fram frågan om en förlängning av provanställningar i valdebatten. Det är förståeligt. Argumenten är undermåliga och målet vidöppet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
