Vad gör dom på Timbro efter tre?

Timbro har i praktiken blivit borgerlighetens femte politiska parti. Ett slags övervakare av och bålverk mot politiska avfällingar på den borgerliga kanten.

Annie Lööf avbröt sin semester och lämnade solen i Thailand. Ett internt uppror var under uppsegling. Detta var veckans mest dramatiska händelse i svensk politik. Centerpartiet har historiskt sett varit osentimentalt mot sina partiledare. Thorbjörn Fälldin uppmanades avgå under tumultartade former. Olof Johansson fick lämna partiledarposten några månader före valet 1998.

Kärnväljarna flyr och de ”nya väljarna” med storstadsliberala värderingar lyser med sin frånvaro. Det interna missnöjet i centerrörelsen är stort. Lööf försökte gjuta olja på vågorna genom att ta avstånd från några av de kritiserade förslagen i idéprogrammet. Men striden mellan nyliberaler och pragmatiker är inte över. Lööf backar inte från kraven på plattare skatt, avreglerad arbetsmarknad, sänkta ingångslöner och en minimal stat. Hon har sedan CUF-tiden varit en av partiets mest principfasta libertarianer.

Ja, hur kunde detta försiktiga och pragmatiska parti kidnappas av bokstavstroende nyliberaler?

Svaren återfinns i Timbros VD, Markus Uvells debattartikel i Dagens Industri i fredags ”Vad centerdebatten borde handla om”. Timbro har i praktiken blivit borgerlighetens femte politiska parti. Ett slags övervakare av och bålverk mot politiska avfällingar på den borgerliga kanten. Det faktum att Uvell känner sig manad att kommentera Centerns kris är i sig avslöjande. För mycket står på spel. Uvell framhåller att Centern genomgår ett skifte från ett intresseparti för lantbruket till ett idéparti: ”I centrum står tilltron till marknadsekonomin och omsorgen om näringslivet.” Att centern får beröm från Timbros VD är stjälper nog mer än hjälper Annie Lööf i det här läget.

Uvell skriver att partiets hjärtefråga tidigare var ”ökade jordbrukssubventioner” samt ”hävdade att ’ekohumanismen’ måste överordnas marknadsekonomin”. Denna centeridé var en bärande tankegång i partiets tidigare idéprogram. Men, framhåller Uvell, det nya idéprogrammet innebär ytterligare steg ”bort från fördelningspolitik och försvar av den socialdemokratiska välfärdsmodellen”. Inte undra på att Uvell är nöjd. Centerpartiet har gjort Timbros hemläxa. Men det kan mycket väl bli en pyrrhusseger som destabiliserar och undergräver Fredrik Reinfeldts politiska maktbas.

Uvells artikel kan läsas som en enda lång bekräftelse på att DN:s tidigare chefredaktör Svante Nycander hade rätt när han framhöll att Svenskt näringsliv och Timbro ligger bakom Centerns och Folkpartiets flykt från den politiska mitten. Där partierna historiskt sett i grunden hör hemma. Det tjänar inte företagens ändamål, skrev Nycander, att partier ”förleds att agera så att deras väljare inte känner igen dem”.

Fredrik Reinfeldt ingick aldrig i Timbros nätverk och de nya Moderaterna har distanserat sig från den dogmatiska nyliberalismen. Därför riktades blickarna i stället mot Centern och de andra borgerliga partierna. Centerns nya tankesmedja Fores, med MUF:s före detta ordförande Tove Lifvendahl som nybliven senior fellow, är i ekonomiska frågor en tvilling till Timbro. Så det förvånar inte att Johan Norberg har skrivit en av underlagsrapporterna till Centerns idéprogram och hittat Centerns heliga graal i ”en jordnära liberalism”. Eller för den delen att anarkoliberalen Alexander Bard har bidragit med en text till idéprogramsgruppen och deklarerat: ”Centern håller på att byta kläder från ett socialliberalt konservativt landsbygdsparti till ett liberalt frihetligt storstadsparti.” Det är nog en träffande beskrivning.

Centerns problem är noga besett borgerlighetens kris. Fredrik Reinfeldts koalitionspartners har tappat väljare i en strid ström. Kristdemokraterna var redan på dekis. Folkpartiet dräneras på väljare år för år. Centern ligger nu under fyra procentspärren. Ett av skälen är att borgerligheten hemsöks av sin egen näringslivssponsrade teapartyrörelse.

Ja, vad gör dom på Timbro efter tre?

Dricker te.