Regeringens försämringar i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna är en viktig orsak till att socialtjänsten nu är i kris. Vi vill prioritera socialpolitiken efter valet, skriver Björn Fries, Eva Olofson och Karin Rågsjö (V).
Svensk socialtjänst är en bransch i kris. För brukarna och för dem som jobbar i den. Under många år har socialpolitiken underprioriterats både på nationell nivå av alliansregeringen och i många av våra kommuner. Saknaden av resurstillskott i form av pengar, mera och kompetent personal samt moderna och kunskapsbaserade arbetsmetoder är stor.
Både i riksdagens plenisal och i kommunfullmäktigesalarna är antalet engagerade och kunniga socialpolitiker i talarstolarna få. Hur kan det ha blivit så?
Socialpolitiken har historiskt sett varit ett adelsmärke där kunskapen om hur lönsamma investeringar är, såväl ekonomiskt som humanistiskt i utsatta människors vardag, har varit riktmärket. Kan det vara så att politiken i dag mera fokuserar på att tillfredsställa medelklassens önskningar som de uppfattas och mäts i opinionsundersökningar?
Den viktiga uppgiften för politiker att bilda opinion och driva politiska förändringar för de som bäst behöver samhällets solidaritet verkar bortglömd inom det socialpolitiska området.
En orsak till att socialtjänsten misskötts i landet och i många kommuner under flera år, är sannolikt att det är ett kvinnodominerat yrke. Av de som jobbar totalt i välfärdssektorn är fyra av fem kvinnor – och inom socialtjänsten är ännu fler anställda kvinnor.
Ett annat skäl är att detta är en klassfråga. Det är inte medelklassen som drabbas av resursbrister och dålig service. Det är familjer och människor som många gånger tillhör de allra mest utsatta i samhället, som sällan höjer sina röster och som saknar starka ombud!
I kommunerna har resursbristerna varit uppenbara och påtalats av både personal och fack samt en och annan politiker under flera år. Tyvärr saknas det inte tragiska exempel på konsekvenserna av brister i rutiner och resurser!
Ett exempel på en socialtjänst i kris är stadsdelen Vantör i Stockholm som i dagsläget saknar 19 tjänster inom barn och unga om ärendenormen 15 ärenden per socialsekreterare ska kunna upprätthållas.
Regeringens försämringar i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna har gjort många till nya socialkontorsklienter och lett till en betydande övervältring av det ekonomiska ansvaret från staten till kommunerna. Det är en av huvudorsakerna till att flertalet av landets socialnämnder inte klarar sin ekonomi och att oönskade och destruktiva nedskärningar har genomförts.
En ny rödgrön regering efter höstens val, som återställer dessa försäkringar skulle avlasta socialtjänsten både vad det gäller ekonomi som antal klienter. Det förekommer att socialarbetare har över 100 klienter vardera. Det är en orimlig arbetsbelastning och riskerna för att exempelvis barn som far illa inte hinner utredas ökar markant.
Andra åtgärder som inte bara handlar om ökade resurser är att stärka brukarnas inflytande och ta till vara på deras unika kompetens. Lika viktigt är utveckla utbildning av socionomer. Utbildningen är generell och som nyexaminerad har man sällen specifik kompetens för bedömning av om ett barn eller ungdom far illa.
Vi anser att det är hög tid att staten tar ansvar för en enhetlig vidareutbildning för de socionomer som arbetar med utsatta barn och ungdomar. På sikt bör varje kommun bli skyldig att ha tillgång till specialistkompetens. När en tredjedel av de som arbetar med utsatta barn och unga är nyanställda är personalrörligheten för hög.
Det måste till minskad arbetsbelastning och bättre stöd. Nyanställda socialsekreterare måste få en ordentlig yrkesintroduktion där de med kvalificerat stöd gradvis slussas in i svårare barnavårdsärenden. Dessutom anser vi att den akademiska kompetensen under utbildning måste kompletteras med lärare som har egna erfarenheter av att jobba på fältet.
Vänstern är beredda att prioritera socialpolitiken efter valet och vi utgår från att en rödgrön regering sätter frågan högt upp på dagordningen. Det behövs en tydlig handlingsplan för utsatta barn och ungdomar. Men att värna välfärden och säkerställa bra kvalitet kräver inte bara god vilja utan också mera resurser i form av personal och pengar.
Vänsterpartiet presenterade sin ekonomiska politik för några månader sedan. Den innehåller bland annat, skattehöjningar för de som tjänar över 30 000 kronor i månaden, men skattesänkningar för sjuka, arbetslösa och pensionärer.
Vi tror att många är beredda att satsa de fem kronor om dagen skattehöjningen innebär vid en inkomst på 32 000 för att få ett bättre stöd till barn som far illa, fler lärare i skolan och en satsning på äldreomsorg och sjukvård.
Vi sätter också stopp för att skattemiljarder försvinner från välfärden i aktieutdelning till riskkapitalister. De pengarna ska stanna och återinvesteras i verksamheterna. Ett samhälle som bygger på solidaritet och en välfärd att lita på stärker samhället medan girighetens politik slår sönder det.
Björn Fries, Vänsterpartist och socialpolitisk debattör
Eva Olofson, riksdagsledamot och socialpolitisk talesperson för Vänsterpartiet
Karin Rågsjö, riksdagskandidat Stockholm
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
