I söndagens ledarkrönika uppmärksammade – äntligen! – Dagens Nyheter och Peter Wolodarski den svenska högerns ovilja att stå upp för demokratin när den hotas av så kallade systerpartier. Det aktuella fallet rörde Ungern, där Moderaterna tiger medan samarbetspartiet Fidesz i allt snabbare takt monterar ner yttrandefriheten i nationalismens namn medan landets romer utsätts för hets- och våldskampanjer.
Wolodarski nämnde också Italien och Berlusconi som exempel på tillfällen där partilojaliteter gått före politisk hederlighet. Vid valsegern 2001 prisade M Forza Italia för deras ”reformagenda”.
DN kunde gott lagt till den borgerliga tystnaden runt Nicolas Sarkozys presidentkampanj. Sarkozy klipper och klistrar hej vilt ur Marine Le Pens och Front Nationals islamofoba och främlingshetsande partiprogram i jakt på väljare – medan den europeiska och svenska borgerligheten ser på.
Moderat gullande med partier och rörelser på den mörkblå skuggsidan är en långvarig tradition, minns till exempel Pinochet eller oviljan att fördöma apartheidsystemet, oavsett den senaste tidens försök att Schlingmannfiera historieskrivningen.
Det nya är de senaste årens frånvaro av den liberala borgerligheten. Dagens självutnämnda och tongivande liberaler äter lunch med Siv Jensen, manar till debatt om ”invandringens problem”, skriver rapporter mot mångfald och mångkultur och talar sig varma om inkomstklyftornas storhet.
Värdekonservativa och kärleksbudskapsburna Kristdemokraterna rekryterar i mörkblåa trakter. Dagens Arenas Helle Klein censurerades i Kyrkans Tidning efter att ha påpekat att en av de präster som kampanjar mot mångkultur och islam har täta band till Sverigedemokraterna.
När Aftonbladet och Anders Lindberg ifrågasatte att den etablerade högern lånar retorik (som ”assimilering” och ”islamisering”) från högerextremt håll dränktes framför allt sociala medier och debattsajter som Newsmill av försök att lägga ansvaret för Sverigedemokraternas framgångar till vänster. Statsvetaren Bo Rothstein gjorde samma sak i DN, i ett förvirrat svar på Maria Svelands artikel om sin politiska depression.
Moderaternas ovilja att fördöma utvecklingen i Ungern är ena sidan av en alltmer obehaglig utveckling där europeiska högerdebattörer och –partier ideligen misslyckas med att ta avstånd från och aktivt motarbeta nationalistiska och rasistiska partier.
Det finns öar av motstånd, men där Folkpartiet och opinionsbildare förr stod upp för liberala värden bortom den oreglerade marknaden breder i dag tystnaden ut sig. Det är minst sagt oroväckande.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
