Med TTIP riskerar vi att få en internationell juridisk överdomstol som förpassar politiken till ett ingenmansland.
På den svenska EU-kommissionären Cecilia Malmströms bord ligger uppgiften att ro ett frihandelsavtal mellan EU och USA i hamn. Tanken är att TTIP ska bli världens största frihandelszon. Men avtalet är omstritt.
Det riktigt kontroversiella är investeringsskyddet som föreslås ingå i avtalet, ISDS. Det skulle ge storföretagen rätt att stämma stater i en internationell skiljedomstol om lagstiftning eller politiska beslut påverkar investeringarna negativt. I ett framförhandlat men ännu inte ratificerat avtal mellan EU och Kanada finns denna mekanism med.
Enligt den nationalekonomiska handelsteorin om komparativa fördelar och flera olika beräkningar skulle TTIP leda till att BNP ökar med mellan 0,5 till 1 procent per år de närmaste två decennierna. Men detta är teoretiska beräkningar.
Verkligheten är som vanligt en helt annan femma. Erfarenheterna av andra frihandelsområden som EU:s inre marknad och NAFTA (avtalet mellan USA, Kanada och Mexiko) har visat att de påstådda effekterna ofta är överdrivna.
Men argumentet biter förstås på beslutsfattande politiker. Löftet om högre tillväxt är mumma för varje finansminister. Därför driver politikerna i EU och i USA på. Särskilt som så många ekonomier står och stampar just nu.
Under ett besök i Berlin blev Cecilia Malmström chockad av alla demonstrationer och protester mot frihandelsavtalet. I en intervju i Die Zeit säger Malmström att ”I mitt hemland (”Heimat”) finns det fullt stöd”.
Upplysningsvis är kritiken utbredd även i Sverige. Även om vi inte sett några demonstrationer. Än. Miljöpartiet, Vänsterpartiet och delar av Socialdemokraterna motsätter sig ISDS. LO, TCO och SACO har drivit att investeringsskyddet ska hållas borta från förhandlingarna och avtalet.
Men den fackliga fronten har nu spruckit upp. Industrifacken Unionen, Sveriges Ingenjörer och IF Metall har tillsammans med arbetsgivarna accepterat ISDS. Samtidigt har Livs ordförande Hans-Olof Nilsson kallat investeringsskyddet för ett ”kapitalistskydd”.
Kärnfrågan är att ett TTIP med investeringsskydd kommer begränsa det nationella politiska handlingsutrymmet till förmån för de globala storföretagen.
Särskilt betänkligt är att offentliga välfärdstjänster förefaller inlemmas i handelsavtalets regelverk, enligt läckor från de ännu hemliga förhandlingarna. Detta kan leda till att företag inom ramen för TTIP kan ställa krav på liberaliseringar och privatiseringar. Samt innebära förbud mot återkommunalisering av privatiserade verksamheter.
Det är värt att notera att den svenska staten själv sitter i den här båten. Statliga Vattenfall har stämt den tyska regeringen för beslutet att avveckla kärnkraften. Lone Pine Resources har stämt Kanada för att den vill förhindra miljöfarlig skiffergasutvinning. Philip Morris stämde Australien för reklam mot rökning.
Om ett handelsavtal kommer att innefatta ISDS får vi en internationell juridisk överdomstol som riskerar att förpassa politiken till ett ingenmansland. Det är hög tid att debatten kommer i gång även i Cecilia Malmströms gamla Heimat.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
