Visa Stefan Jarls film!

Sveriges Televisions beslut att visa Stefan Jarls dokumentärfilm ”Godheten” först efter riksdagsvalet är ängsligt och förbryllande.

Filmen är en rolig och bitsk skildring av klassamhället. Det kan förstås uppröra några att vi lever i ett allt brutalare klassamhälle. Men är det därför ”ensidigt” att berätta om det, som SVT hävdar?

Sveriges Television har visserligen köpt visningsrätten till ”Godheten”. Men kunde ha blivit av med problemet genom att säga att det är en skitfilm och att det var ett misstag att köpa den.

I stället hävdar SVTs nya kommunikationsdirektör Sabina Rasiwala i SR:s Studio Ett att man ”ser fram emot” att visa den vid ”ett bättre tillfälle”.  Därmed har man försatt sig i en intellektuellt ohållbar situation.

Kommunikationsdirektören hävdade i radio att ”det är inte en mänsklig rättighet att visa allt”.  Men det finns faktiskt en mänsklig rättighet som heter yttrandefrihet, som handlar om att värna viktiga men avvikande röster.

Hon hävdar också att det är trångt i tablåerna av en väldigt massa bra program. Vad menar hon? Är det när man tävlar om vem som gör den snyggaste odlingslotten? Är det kändisar som sitter på ett slott och ältar sina trista privatliv? Är det sömnpillret i form av en psykolog som intervjuar partiledarna om hur de hade det som barn?

Rasiwala menar att genom att det pågår en valrörelse måste man ”vikta upp” Stefans Jarls film med en film av motsatt innehåll, och någon sådan film har man inte hittat.

Och det kan man förstå. Dokumentärer som förnekar att vi lever i ett klassamhälle växer inte på träd.

Nu har något som kallas SVT:s etiska råd inkallats och sagt att filmen är olämplig att visa före valet därför att den är ”systemkritisk”.  Det är ett konstigt argument.

Uppdrag Granskning har gjort två utmärkta reportage inför OS i Sotji som varit ohyggligt systemkritiska, utan att man behövt ”vikta upp” detta med program som hyllar den ryska diktaturen.

Systemkritiken duggar tätt i nyhetsprogrammen i form av exempel på hur gamla och sjuka har blivit lidande av idiotiska privatiseringar, utan att SVT känner sig manade att balansera detta med lika många reportage om folk som älskar privatiseringar.

För balansen i public service kan aldrig handla om enstaka inslag eller program.  Det är ett hederligt förhållningssätt över en längre period som ska räknas.

Statsvetaren och S-debattören Ulf Bjereld har påmint om att SVT ofta hävdat konsekvensneutralitet – att företaget ska bortse från vad reaktionerna kan bli av det man visar och att det avgörande ska vara allmänintresset.

Om det är olämpligt att före valet visa ”Godheten”, men helt i sin ordning att göra det efter valet, då tummar man på konsekvensneutraliteten och öppnar för ännu mer av ängsligt godtycke.