Söndagskrönikan Trots starka protester, inte minst från landets president, har Estland nu en regering med fem högerextremistiska ministrar. Då gäller det att stötta de anständiga krafterna, skriver Tommy Svensson.
Den nye finansministern flinar mot kameran och gör vit makt-tecknet med sina fingrar.
Han heter Martin Helme och är en av fem ministrar från det högerextrema partiet Ekre i den regering som nyligen tillträdde i Estland.
Han har också sagt att Hitler också gjorde bra saker och att Estland i praktiken styrs av en hemlig sammansvärjning. I migrationsfrågan är hans motto ”Blacks go home”.
Av de partier på högerkanten som nått någon position att tala om i parlament och i regeringar i Europa på senare år är Ekre förmodligen det mest extrema. Det kom inte till makten av egen kraft, utan bjöds in av den centerpartistiska statsministern Jüri Ratas.
Det skedde trots starka protester, inte minst från landets president, den politiskt oberoende Kersti Kaljulaid. Hon avfärdades arrogant av en av Ekres andra ministrar som en ”känslomässigt upphetsad kvinna”.
Sverige borde bry sig och visa solidaritet med de anständiga krafterna i vårt nära grannland.
Inför det val som hölls i mars lovade alla etablerade partier att inte samarbeta med Ekre, och att det skulle kunna komma in i en regering betraktades som uteslutet. Centerpartiet hade lett en koalitionsregering med bland andra Socialdemokraterna.
Valet blev en framgång för Ekre men också för det högerliberala Reformpartiet som blev största parti. Allmänt tippades dess ledare Kaja Kallas bilda en ny regering, även om det parlamentariska läget var knepigt.
Centerledaren och statsministern Jüri Ratas fann emellertid att han skulle kunna få majoritet och kunna sitta kvar tillsammans med Ekre och de moderat nationalistiska Isamaa (Fäderneslandet).
Han bröt sitt löfte att inte samarbeta med högerextremisterna. Ekre fick inte bara viktiga ministerposter i den nya regeringen utan också igenom sitt krav på en folkomröstning om att riva upp lagen som ger homosexuella rätt att gifta sig.
Det kan tyckas märkligt att ett främlingsfientligt parti får så starkt stöd, nära arton procent, i ett land som knappt tagit emot några flyktingar alls. En vanlig förklaring är att Estland i sin ambition i att bli en modern nation och främja företagande fört en nyliberal politik som lämnat stora grupper framför allt på landsbygden utanför. Socialdemokraterna har utgjort en modererande kraft, men har inte varit tillräckligt starka för att kunna motverka detta.
Att Estland nu sänder en högerextremist och en EU-motståndare (även om Ekre inte kräver utträde just nu) till EU:s och eurozonens finansministermöten möter förstås oro i Bryssel. Martin Helme säger att han ska motsätta sig alla de reformer och förslag till fördjupat samarbete som ligger på bordet. Frågan är vilket gehör han kan få.
Konsekvenserna i det estniska samhället kan dock bli stora. Ekre har i känd högerpopulistisk anda gett sig på journalister och de statliga medieföretagen. Partiet har genom familjen Helme kontroll över landets ledande dagstidning Postimees. Kritiska journalister har slutat eller sagts upp.
I samband med den nya regeringens tillträde gjorde president Kaljulaid en uppmärksammad protestaktion. Hon kom klädd i en vit tröja med texten ”Sõna on vaba” (Ordet är fritt) och hon lämnade salen när Ekres ministrar presenterades. Presidenten hade övervägt att vägra godkänna den nya regeringen, men fann inte konstitutionellt stöd för att göra så.
Efter sin beundransvärda frihetskamp kunde esterna för snart trettio år sedan återupprätta sin självständighet. Men landet utsätts fortfarande, liksom sina baltiska grannar, för provokationer från Moskva. Det sista Estland behöver är nationell splittring och en politik som ger den ryska ledningen anledning till ännu hårdare angrepp.
Sverige borde bry sig och visa solidaritet med de anständiga krafterna i vårt nära grannland. Viktiga värden står på spel.
Tommy Svensson
Journalist och tidigare bland annat korrespondent för A-pressen i Baltikum och Östeuropa.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
