Författaren och journalisten Christer Isaksson syns ofta i sammanhang där han ska berätta vad som egentligen händer inom S. Ibland får han till det. Ibland håller jag inte alls med honom. Ett exempel på det senare är delar av hans bok “Den nya vän(S)tern”, i vilken han kartlägger framtidens S-politiker. Boken börjar med att Isaksson grupperar S-politikerna enligt en höger-vänster-skala. Ylva Johansson, till exempel, grupperas med Veronica Palm – till vänster om bland andra Carin Jämtin. Lite märkligt om du nu ska ha extremt bra S-koll. Veronica Palm, å andra sidan, ligger till höger om Nalin Pekgul. För att ta två förvirrande exempel.

I dag vill jag dock tipsa om att Christer Isaksson har skrivit en läsvärd debattartikel på SvD Brännpunkt. Han vågar i vanlig stil ge sig in i namndiskussionen och nämner utmärkte Stefan Löfven, IF Metall, som S-partiledare. SKTF:s Eva Nordmark, som har gjort ett bra jobb med fackets förnyelsearbete “Facket förändras”, blir partisekreterare i Isakssons scenario. Och superkompetente Jens Henriksson blir ekonomisk talesperson. Kul läsning. Och Isaksson resonerar på ett tänkvärt sätt.

Isaksson skriver också att “partiet måste sopa rent i toppen”. Här håller jag inte med. Strategisk förnyelse, självklart. Men att S ska göra sig av med all erfarenhet och alla tunga ex-statsråd som behövs i ledningen för riksdagsarbetet är propagandaminister Schlingmanns våta dröm, hävdar jag. Förnya med omtanke är ett bättre recept.

Men Stefan Löfven trivs nog utmärkt på IF Metall. Eva Nordmark blir nog TCO-ordförande efter Sture Nordh. Och Jens Henrikssons ekonomiska kunskaper duger i IMF och på  OMX NASDAQ i USA, i Swedbank och på Stockholmsbörsen. Men i S fick han aldrig en plattform efter åren i regeringskansliet, tyvärr.

Isaksson bjöd dock på kul läsning, den här gången.