Det kan inte vara kul att heta Agneta Luttropp i dag. Under gårdagens viktiga omröstning i riksdagen tryckte miljöpartisten Luttropp på fel knapp. Ett nej blev ett ja och konsekvenserna kan bli oöverstigliga för den svenska modellen. Luttropp kan räkna med att hudflängas i medierna i dag.

Men egentligen spelade Luttropps feltryckning inte så stor roll. Även om omröstningen var extremt tajt låg Luttropps feltryckning inom felmarginalen. Det grundläggande var återigen ett sjabbel med kvittningssystemet.

Tre andra miljöpartister hade nämligen registrerat sig som frånvarande trots att de enligt kvittningssystemet skulle ha varit på plats. Två av dessa – Valter Mutt och Kew Nordqvist – satt faktiskt i med i kammaren. Men de tryckte inte på knappen under omröstningen. Den tredje frånvarande miljöpartisten hade partiet glömt att rapportera.

Ansvaret för debaclet faller egentligen tungt på miljöpartisterna Bodil Ceballos och Peter Rådberg. De är Miljöpartiets ansvariga kvittningsmän och det är deras uppgift att hålla koll på sina partivänner. Det gjorde de uppenbarligen inte.

Det här är dock inte första exemplet på kvittningssjabbel. Så sent som i februari var det socialdemokraten Peter Persson som tryckte fel. Resultatet blev att utländska medborgare nu kan fortsätta att jaga ripa i svenska fjällen trots att han och oppositionen egentligen ville förbjuda jakten.

Men ripjakten i fjällen måste ändå betraktas som en relativt marginell fråga. Gårdagens omröstning kan dock få mycket allvarligare konsekvenser. Det handlade i grund och botten om den svenska modellens överlevnad.

Regeringen har varit svävande på målet kring hur de ska agera på EU:s toppmöte i slutet av mars. Där ska medlemsländerna bland annat ta ställning till EU-kommissionens lagstiftningspaket som innebär den mest omfattande förstärkningen av den ekonomiska styrningen i EU och i euroområdet sedan införandet av den ekonomiska och monetära unionen. Målet är att uppnå en bredare och bättre övervakning av finanspolitiken. Men i paketet ingår också förslag som innebär ett grundskott för den svenska modellen.

Kommissionen vill nämligen ha inflytande över medlemsländernas lönebildning. Går lagförslaget igenom kommer det innebära att makten över lönebildning flyttas från arbetsmarknadens parter till EU.

Gårdagens omröstning handlade bland annat om detta. Oppositionen ville försäkra sig om att regeringen röstar emot ett sådant förslag under EU-toppmötet. Nu gick det om intet. Nu ligger all makt i regeringens händer.

Problemet med kvittningssystemet har funnits länge. Troligen har misstag tidigare begåtts. Men det är först nu, när det är så pass jämt i riksdagen att varje röst kan bli avgörande, som problemen blir uppenbara.

Kvittningssystemet måste ses över. Skandalerna är ett allvarligt hot mot legitimiteten för den parlamentariska demokratin och riskerar att spä på politikerföraktet bland allmänheten. Både kvittningsmän och riksdagsledamöter måste skärpa till sig. Annars kan man lika gärna återgå till lotteririksdag efter 1973 års modell.