Almedalsveckan 2014 är över. Donners plats ekar tomt och intas långsamt av ”vanliga” turister. Det var roligt och intensivt, som vanligt. Och det var en vecka som kräver sin sammanfattning.
Politisk spaning: Den tydligaste förändringen är att den politiska delen av Almedalsveckan inte längre bara utspelas på den klassiska höger-vänsterskalan. Även ”GAL-TAN”-dimensionen måste läggas till (från feminister till rasister). Om du inte har koll på vad det betyder, läs vår avslutande ledare.
Rockstjärnor gör skillnad: En internationellt inbjuden gäst kan alltjämt göra avtryck, trots att Almedalsveckan växer och blir alltmer svår att överblicka. Bland tidigare exempel märks Joschka Fischer (2003) och Karl Rove (2008). Årets stjärna: Thomas Piketty, såklart.
Pedagogisk snackis: Pikettys röriga diagram och föreläsningar lämnade en hel del i övrigt att önska. När vi alla satt och tänkte på hur han borde lära av Al Gores och Hans Roslings presentationsteknik var det Katrine Kielos tur på sossarnas ekonomiska seminarium. Med ett tydligt rutmönster och klockren engelska satte hon in Pikettys slutsatser och de senaste årens ”vänstervåg” i en politisk kontext. En av Almedalens höjdpunkter.
Ingen egen dag men syntes överallt: Gudrun Schyman och FI, såklart.
Bästa seminarium: Dagens Arena har självfallet inte bevakat över 3 000 arrangemang, trots att vi är väldigt ambitiösa. Men av det vi såg höll Socialdemokraternas ekonomiska seminarium på att bli bäst. Men det fanns ingen röd tråd mellan presentationerna, nästan alla talare tilläts dra över tiden och den avslutande diskussionen med Piketty uteblev nästan helt. Synd.
Brännande fråga: På den ”Almedalsfest” som bland annat Fokus och Strandberg&Haage anordnar samtalade CNN-ankaret Max Foster med Carl Bildt och Dr. Zbigniew Brzezinski (tidigare säkerhetsrådgivare till Jimmy Carter). Visst, Bildt är självgod och samtalet präglades av ett amerikanskt perspektiv. Men frågan måste ställas: Vem kan fylla utrikesminister Bildts plats i en sådan panel om/när Löfven vinner valet?
Ovälkommet sällskap: S vill beskatta banker, men SD hann lägga samma förslag.
Kabaré: När Clint Eastwood skulle introducera Mitt Romney på Republikanernas konvent 2012 höll han en improviserad och påhittad dialog mellan sig själv och president Obama. Det var uselt, Romneys kampanjchef kräktes i en papperskorg när han insåg katastrofen. Men Reinfeldt tillämpar samma metod och låter som Percy Nilegård när han byter röstläge, imiterar ungdomar och har en slags dialog med sig själv. Ärlig fråga: Finns det någon annan europeisk regeringschef som kör Täby-kabaré på liknande sätt?
Äckligast: Nazister (Svenskarnas parti) på Donners plats.
Fulspel i repris: 2006 la alliansen sin presskonferens om fastighetsskatten mitt under Socialdemokraternas ekonomiska seminarium. I år var det ”Sverigebygget” som ”råkade krocka” med Miljöpartiets presskonferens.
Apropå ”Sverigebygget”: Tänk om Håkan Juholt hade pratat om snabbtåg som ”robust olönsamt” och ”science fiction” – för att sedan dyka upp i Almedalen och föreslå just snabbtåg. Utan besked om finansiering krona för krona. En sådan presskonferens hade blivit lika intensiv som Almedalens årliga DJ-battle.
Partiledaren som drog mest folk: Vi har inte sett polisens siffror, men var det Löfven eller Reinfeldt som hade störst publik? Eller var det Özz Nûjen?
Bästa mingel: Stor konkurrens, svårt att avgöra. Men när USA:s ambassad firade 4th of July i länsstyrelsens vackra trädgård hade solen tittat fram, veckan var nästan slut, det var generöst med mat och framförandet av The Star-Sprangled Banner (a capella) var filmiskt amerikanskt. Första gången som firandet inte skedde i Stockholm. En ny tradition?
Bäst musik före talet: Socialdemokraternas arrangemang, som vanligt. I år Miss Li, som även hade bandet med sig. Utmärkt.
Nästan som förr: För tio år sedan sågs man efter tal och middag på Donners Brunn eller Vinäger. Nu är det en omöjlighet – veckan har växt och det är svårare att ses. Men när VM:s kvartsfinaler spelades i slutet av veckan hade de flesta åkt hem och trötta journalister och en del politiker samlades på O’Learys. Nästan som under tidigare VM-somrar – och VM sammanfaller alltjämt och tyvärr med valår.
Största besvikelsen: Att Reinfeldt pratade reinfeldtska och inte tydligt tog avstånd från att regera vidare med passivt stöd av SD om alliansen blir mindre än de rödgröna partierna (läs mer här).
”Game changer”: Nej, för att vara ett söndertjatat ”supervalår” var det en förvånansvärt lugn Almedalsvecka politiskt. Inget hände som helt har förändrat spelplanen. Vi fick ingen ”game changer” och valet avgörs på fastlandet under sensommar och tidig höst. Fortsättning följer du på Dagens Arena när vi öppnar igen måndagen 4 augusti.
Vi ses då, trevlig sommar!
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
