Vi ska inte lura någon. Fas 3 var aldrig till för att förbättra situationen för deltagarna.
Fas 3, ett kärt gammalt bevakningsområde, går i graven. Vi journalister är ju som flugor som dras till skit. Ju mer det stinker desto mer gillar vi det. Fas 3 har varit en av mina speciella skithögar under lång tid nu. Söker man på Dagens Arena får man 6 180 träffar varav jag garanterat skrivit merparten.
De senaste åren har ingen – varken högerpolitiker, forskare, deltagare eller arbetsförmedlare – ens försökt hävda att fas 3 leder till något annat än fortsatt fas 3. I stället har man, liksom Arbetsförmedlingschefen i en artikel jag skrev i våras, varit väldigt ärliga med att samhället helt enkelt givit upp om de 36 000 deltagarna.
“Programmet bidrar inte till en varaktig lösning för individen. Det bidrar inte till att individer faktiskt löser sin arbetslöshetssituation.”
Och ändå har det pågått. År efter år.
Men vi ska inte lura någon. Fas 3 var aldrig till för att förbättra situationen för deltagarna. Fas 3 var till för att skrämma människor ut i arbete innan de ramlade in i fas 3. Det var en naturlig del av alliansens blåslampe-politik, där även hotet om utförsäkring och de sänkta och snabbt nedtrappade ersättningsnivåerna hade sin naturliga plats.
Politiken gick ut på att öka det så kallade arbetsutbudet. Att öka antalet individer som med blåslampan i häcken gör allt för att få första bästa jobb (helst till en lägre lön och sämre villkor).
I den politiken ligger inte bara en deprimerande människosyn (människan är i grunden lat och oduglig). I den politiken ligger också en skrämmande nonchalans för vad som hände med de människor som trots allt inte kom ut på arbetsmarknaden. De som ändå ramlade ner i käften på monstret som skulle skrämma de därifrån.
De människorna struntade man i. De var inte viktiga. Där i ligger en väldigt obehaglig sanning.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
