För några år sen skrev jag en krönika – min allra första på Aftonbladets ledarsida – om Ronna. Jag försökte ge min bild av den ökända stadsdelen, ett brokigt hörn av Södertälje som jag upplever som väldigt annorlunda än mediebilden (typ gangstergetto). Nu kommer äntligen en rapport som stöder min tes att "segregation" i meningen att folk med ursprung i samma land söker sig till varandra när de väljer bostad, inte i sig behöver vara något dåligt. Det är inte modersmål eller ursprung som räknas när det handlar om möjligheter (eller frånvaro av dem) i samhället, det är social och ekonomisk situation.
– Vår tolkning av forskningen är att en politik som inriktas på att styra de invandrades bosättningsmönster är felaktig. Fokus bör ligga på de underliggande problemen, säger docent Olof Åslund. Långtidsarbetslösheten och fattigdomen i stora invandrargrupper är på en nivå som knappast skulle accepteras om det gällde infödda svenskar.
Jag hoppas att politiken kan ta lärdomar av rapporten, som jag ska läsa med stort intresse. För innan man vet orsakerna till ett visst problem kan man inte göra något åt det från politiskt håll, vilket ofta har varit fallet i integrationspolitiken ("alla blattar bor på samma ställe = problem = måste vi göra nåt åt det"). Nyckeln till ett jämlikt samhälle ligger alltså inte i första i att "blanda" människor utifrån ursprung, utan att lyfta så många som möjligt från fattigdom och öka möjligheterna till jobb och utbildning.
Slutsats: Låt Ronna vara ett svenskt Chinatown och se möjligheterna i det och koncentrera er på de viktiga och riktiga problemen!
NB
Jag tycker NB har rätt. Jag ser framför mig delar av Brooklyn med småbutiker, grönsakshandlare på gatan, ett brokigt men vitalt socialt liv där folk känner varandra. Det finns också delar av London som kan ge samma känsla. Men en sådan brokighet och strukturlöshet vill ”vi” väl inte ha i Sverige. Betalar dom någon skatt? Finns det duschar och omklädningsrum för personalen i det lilla bageriet på hörnet av 4th och Jefferson street i Brooklyn? Så tänker en socialt ansvarig svensk. Hur är det med minimilönerna hos grönsakshandlaren? Har sopsäckställningen reglementsenlig utformning?
Som sagt. I Sverige finns andra strukturer. Och ett kallt klimat både socialt och temperaturmässigt. Och brist på småföretagare. Inga småbutiker, inga små bagerier, cykelbud och diversehandlare. Höga löner och höga sociala avgifter motverkar effektivt alla småföretag som skulle kunna sysselsätta folk. Högskatte- och stordriftsamhället sprider social död omkring sig. Och fackens krav på höga ingångslöner och myndigheters krav på duschar, omklädningsrum för personalen osv.
Därför blir det aldrig något Chinatown i Ronna. NB kan behöva tänka en tanke kring sina partikamraters ambitioner som nu gjort Sverige till en ekonomisk och social öken.
Sverige behöver en småföretagarpolitik värd namnet. Skattefrihet för de första 100 000 som småföretagare tjänar m.m. + 10.000 kr-aktiebolag osv. Lösningar som skulle kunna vitalisera städer som Södertälje. Och ge sysselsättning och framtidshopp för alla invandrarungdomar som inte vill eller kan bli IT-tekniker eller rekryteringskonsulter. Jag tycker NB ska ta ett snack med sina partikamrater.
Jag tror att du har helt rätt – Ronna och andra ”segregerade” stadsdelar kan blir något riktigt bra. Invånare i starka sociala nätverk som hjälper varandra att ordna jobb, komma tillrätta i Sverige, trivas. Charlotta Hedberg, migrationsforskare vid Stockholms universitet kommer till liknande slutsatser i en intressant artikel som bygger på statistik över boende ”utanförskapsområden” i Stockholm, Malmö och Göteborg. Försöker skicka den till dig. Hälsningar Lisa Pelling (som forskar om transnationella band mellan kurder i Sverige och irakiska Kurdistan)