Lider du av ätstörningar? Vet du att du samtidigt kan bidra till att ”skapa jobb” och ”konkurrenskraft”?
På tisdagsförmiddagen skickade näringsdepartementet ut pressmeddelandet om ”Innovation som botar ätstörningar”. Centerledaren Annie Lööf ska besöka en klinik som exporterar behandlingsmetoder mot bland annat anorexia.
– Företaget är ett bra exempel på hur svensk innovationskraft kan möta stora hälsoutmaningar och samtidigt skapa jobb och konkurrenskraft, säger Annie Lööf klämkäckt i pressmeddelandet.
”En person i min närhet fick denna anorexibehandling. Eftersom den bara gjorde henne sämre kastades hon ut.” twittrar ledarskribenten Johannes Forssberg om företaget som nu lyfts fram som ett föredöme.
Annie Lööf, har du någonsin besökt en vän eller anhörig på en avdelning för personer med ätstörningar? Har du sett någon som är svårt sjuk i anorexia bli itvingad en näringsdryck. Sett toalettdörrarna utan lås på därför att den sjuke inte får lämnas ensam? Följt händernas försök till att gömma mat när de under måltiden inte får hållas under bordskanten?
”75 procent av patienterna blir symtomfria och bara 10 procent återfaller under fem års uppföljning.” står att läsa i pressmeddelandet. Hur många som likt Johannes Forssbergs vän har sållats bort innan sammanräkningen vet vi inte.
Och för att prata klartext om de siffror som angivits. Av de 25 procent som inte blir symtomfria kommer flera att avlida av sin sjukdom. Som den 13-åriga tjej jag en gång såg sitta med en stickning i ett svagt upplyst vårdrum. Fem månader senare fanns hon inte längre.
Jag säger det inte för att berätta en skräckhistoria. Utan för att det är den faktiska konsekvensen av en allvarlig sjukdom som människor dör i.
När sjukvårdsbehandlingar når resultat är det fantastiskt. Men när man börjar lyfta fram behandlingsmetoder för ätstörningar som en del av en positiv näringspolitik för att de är ”billiga” eller ”skapar nya jobb” blir det fel. Ska en behandlingsmetod då ratas för att den är marginellt sett mer kostsam?
Rimligtvis borde det heller inte spela någon roll hur många jobb som skapas. Det viktiga måste ju vara att hitta sätt att motverka att folk blir sjuka i ätstörningar – liksom att de blir friska igen.
Personer med ätstörningar borde aldrig få utgöra en del av näringspolitik.
Den eventuella lönsamheten har ingenting med saken att göra. Att över huvud taget göra en poäng att svårt sjuka människor samtidigt bidrar till ”konkurrenskraft” och ”nya jobb” – det är bara vidrigt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
