”Förstörd egendom! Brända bilar! Stenkastning!… skriker media. Vem pratar om förstörd barndom, brända drömmar o politik med hjärta av sten?”
Orden som ståuppkomikern Özz Nujen twittrade tidigare under dagen ekar i mitt huvud under hela den presskonferens som Fredrik Reinfeldt till slut sammankallade.
För Fredrik Reinfeldt är förstörd barndom och brända drömmar bortom förståelsens horisont. I Reinfeldts värld finns bara en kärna av ”våldsverkare som tror på våldet som metod och som anser att med våld ska man förändra samhället”.
Det tog nära tre dagar för statsministern att reagera på det som nu sker i Husby. Men vilket ansvar tar Reinfeldt för den situation som nu har uppstått? Han pratar om att Husby nu behöver få lugn. Men något hur finns inte i hans tal. I svepande ordalag förklarar statsministern i stället att skolelevernas resultat måste bli bättre.
En journalist ställer frågan: “Ser du någon koppling mellan de ökade klassklyftorna och upploppen vi nu ser?”
Fredrik Reinfeldt vill inte svara på frågan. Han pratar hellre etnicitet än klass och inkomstklyftor. Frågan avfärdar han kort med att de ökade klyftorna inte är regeringens fel och att det mått som man använde inte förändrats sedan 2006 då regeringen tillträdde.
I sak är det fel (se nedan), men lätt att ta till när man vill se upploppen som en isolerad händelse åstadkommen av “en grupp unga arga män som tror på våldsanvändning”.
Reinfeldt “berättar” i stället om svårigheterna som uppstår när man tar emot utrikesfödda – den ”prövning” som uppstår. Att ”det blir ofta en övergång mellan olika kulturer”. Att ”utrikes födda elever” kan ha svårt att få godkända betyg. Att ”Deras uppfattning är att man får göra som man vill, ’vi följer de regler vi sätter och vi har rätt att använda våld’”.
Så etnifieras upploppen i en förort till Stockholm. Förstörd barndom och brända drömmar är inget som etniska svenskar mitt i livet ska bemöda sig se.
Faktakollen:
Sverige blir mer ojämlikt också under de borgerliga regeringsåren, något som redovisas i Finanspolitiska rådets rapport. Ofta används den så kallade Ginikoefficienten för att mäta ojämlikhet. Men ännu tydligare blir utvecklingen i de grafer SVT Pejl tog fram hösten 2012. Där ser man tydligt hur ett fåtal procent drar ifrån, medan en större grupp koncentreras i den lägre delen av inkomstspannet, mellan åren 2005 och 2010. Kontentan: Inkomstklyftorna växer.
Inkomstspridningen 2005. Källa SVT Pejl
Inkomstspridningen 2010. Källa SVT Pejl
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
