Kryphål i den tyska prostitutionslagstiftningen har inneburit att sexsäljare inte får tillgång till välfärdstjänster – vilket var ett av de främsta argumenten till att genomföra reformen. I Tyskland fortsätter sexuella tjänster att säljas som vanligt, medan Sverige hoppas kunna exportera idén om sexköpslagstiftning.
Thank you artemis for some really nice pussies : D //Sweden!
Kommentaren går att läsa på den tyska bordellen Artemis hemsida. På Artemis har sexsäljare rätt att betala inträde och stanna där hela dagen. Pengarna de tjänar får de behålla. Det sker helt i enlighet med tysk lagstiftning.
Lagen som trädde i kraft i januari 2002 och som antogs av det tyska parlamentet några månader tidigare hade ett tydligt syfte. Tyska sexarbetare skulle få ta del av välfärdstjänster som pensionssystemet, arbetslöshetsersättning och hälsoförsäkring. Lagen skulle också ge sexarbetare rätt att kräva tillbaka utebliven lön.
– Både den svenska och tyska lagen bygger på feministiska idéer, säger Susanne Dodillet, idéhistoriker som har skrivit en avhandling om svensk och tysk prostitutionsdebatt och som är uttalad förespråkare för avkriminalisering av sexhandel.
Medan den svenska kvinnorörelsen tog ställning mot prostitution, intog en framträdande del av den tyska kvinnorörelsen en annan position.
– Man engagerade sig för avkriminalisering i opposition mot en kristdemokratisk moraliserande syn som innebar att prostitution betraktades som något osedligt. Samhället ingrep inte mot prostitution, men det fanns inte heller något stöd för de prostituerade att tillgå, säger Dodillet.
Från 1980-talet och framåt pågick ett intensivt lobbyarbete som drevs av bland andra prostitutionsnätverket Hydra. Strömningarna plockades senare upp av Tysklands miljöparti, De Gröna. Tyskland följde som andra land i Europa efter Nederländerna och legaliserade bordeller och koppleri. Prostitution skulle bli som vilket yrke som helst och lagstiftningen siktade på att minska stigmatiseringen.
Inte vilket yrke som helst
Inför fotbolls-VM i Tyskland 2006 riktades ljuset även mot den omfattande sexhandeln i samband med stora idrottsevenemang. Parkeringsplatser och containerbås för gatuprostituerade kvinnor försågs med larmknappar som sexsäljarna kunde använda om någon sexköpare skulle bli våldsam. Förberedelserna inför fotbollsfansens anländande fick stor uppmärksamhet – framför allt från Sverige.
Dåvarande JämO, Claes Borgström, uppmanade Sverige att dra sig ur världens största idrottsturnering med hänvisning till att ”(f)otbolls-VM främjar slavhandel och prostitution.” Den tyska reaktionen var modest. Tysklands kvinnoförbund uppmanade de män som köper sex att kontrollera att det inte sker under tvång, men stöttade fortfarande avkriminaliseringen fullt ut.
Först året efter fotbolls-VM kom en utvärdering av lagstiftningen från det tyska ministeriet för familj, äldre, kvinnor och ungdomar, och slutsatsen var tydlig. Prostitution är inte som vilket yrke som helst.
Inga förbättrade arbetsvillkor
I rapportens sammanställning framkommer det att lagstiftningen inte har inneburit några direkta positiva effekter i sexsäljarnas arbetsvillkor. Några förbättringar är inte heller att vänta under ”överblickbar framtid”. Vidare har det inte blivit lättare för sexsäljare att lämna yrket och det går inte att se några tydliga konsekvenser för kriminell verksamhet med koppling till prostitution. Men samtidigt säger rapporten att det inte går att se några direkta baksidor av lagstiftningen och det har inte blivit svårare att komma åt tvångsprostitution.
– De tyska feministerna har inte varit framgångsrika hela vägen, den slutgiltiga lagstiftningen är en stor kompromiss, säger Susanne Dodillet.
Men hon tillägger:
– Den tyska lagen är en första början. Prostitution är ett väldigt stigmatiserat område.
Dodillets ord sätter fingret på de ståndpunkter som har tolkningsföreträde i Sverige och i Tyskland. ”Tanken var att legaliseringen skulle leda till en minskad diskriminering av de prostituerade. Men en utredning som den tyska regeringen gjort visar att legaliseringen inte har lett till några förbättringar av vare sig skyddet eller arbetsförhållandena för de prostituerade.” skriver exempelvis Vänsterpartiets kvinnopolitiska sekreterare, Anastasia Swärd, i en debattartikel. Rapporten har fått tjänstgöra som ett argument för den svenska sexköpslagstiftningen. Men i Tyskland fanns det ingen större förvåning bland organisationer som lobbat för avkriminaliseringen. Det kommer att ta tid att komma ifrån stigmatiseringen av sexarbetare.
En omöjlig lagstiftning
Utvärderingen visande ändå på ett tydligt misslyckande i ett hänseende. De kontrakt som skulle möjliggöras mellan arbetsgivare och sexsäljare för att prostituerade skulle kunna få tillgång till socialförsäkringssystemet fungerande inte i praktiken.
– När lagen sattes upp var det mycket tal om att säkra ordentliga kontrakt och hälsoförsäkringar, men mycket av det här har inte skett eftersom det finns stora hål i lagstiftningen, påpekade Marion Detlefs, representant för Hydra, i en tysk tidningsintervju.
Bara en procent av de 300 sexarbetare som intervjuades i samband med utvärderingen uppgav att de hade kontrakt med en arbetsgivare. Ytterligare drygt tre procent hade kontrakt för yrken som barkvinna eller telefonist.
Kontrakten mellan arbetsgivare och sexsäljare är alltså något som varken arbetsgivarna eller arbetstagarna utnyttjar. Idén om social trygghet genom anställning var uppenbarligen oattraktiv. Ett av de centrala argumenten från arbetsgivarna var att det inskränker i möjligheten att ”ge order”. Arbetsgivarna uttryckte också en ovisshet om vilka villkor som de kan ställa. Sexarbetarna talar å sin sida om en oro för att förlora sin sexuella autonomi och en rädsla för att förlora anonymitet. Men det är också tydligt att många av sexarbetarna ser verksamheten som något kortvarigt.
– Ett annat problem med de kontrakt som kan ingås är att de lokala skattemyndigheterna använder uppgifterna för att kontrollera om personerna betalat skatt de senaste tio åren, vilket oftast inte är fallet hos de prostituerade. Det säger sig självt att de då inte är så villiga att registrera sig, säger Marion Detlefs, representant för Hydra, till Dagens Arena.
Små incitament att förändra lagstiftningen
Incitamenten att i nuläget justera den tyska lagstiftningen för att stärka sexsäljarnas situation är små. Lagstiftningen togs av De Gröna tillsammans med socialdemokratiska SPD. Kristdemokratiska CDU är inte intresserade av att driva frågan på samma sätt, utan koncentrerar sig istället på traffickingdebatten – där det är lättare att nå enighet.
Marion Detlef avslutar med att säga: ”Jag är inte pro prostitution, men pro prostituerade”. Och Hydra fortsätter sitt arbete med att stödja sexarbetare, men lägger mindre fokus på att förändra lagstiftningen. I stället förespråkar de information och utbildning för de prostituerade.
I det tyska sammanhanget kan de svenska försöken att exportera sin sexköpslagstiftning framstå som en naiv förhoppning. Tyskland, EU:s största medlemsstat, har slagit in på en annan väg än Sverige – och kommer att fortsätta på den. I kontrasten mellan de två lagstiftningarna framkommer samtidigt problemen med att framhålla det ena eller andra alternativet som det ideala perspektivet. Som om den enda rätta vägen skulle finnas. För ingendera lyckas till fullo omfatta sexhandelns realiteter eller de större strukturer som är en förutsättning för handeln.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
