Ödestimmar för kärnkraften

Svensk Kärnbränslehantering lämnar på onsdagen in en ansökan för slutförvar av radioaktivt avfall. Om det inte vore för att marken skälvt på andra sidan jordklotet skulle denna ansökan ha gått omärkt förbi. En ansökan vars innehåll nu är ännu mer omtvistat.

– Alla som befinner sig inom 20 kilometer från kärnkraftsreaktor ett måste lämna området.
Medan fotoblixtarna lyser upp den japanske premiärministern Naoto Kans ansikte lämnar han ut de knapphändiga uppgifterna: Instruktioner om att de som befinner sig inom två mils radie av Fukushima snarast ska lämna området. På tisdagseftermiddagen skakade en ny explosion kärnkraftverket. Kärnkraftsolyckan i Japan har graderats upp från fem till sex. Det är ett steg under Tjernobylkatastrofen.

Den inramningen var inte vad Svensk Kärnbränslehantering (SKB) räknade med när de nu lämnar in ansökan om slutförvaring av de svenska reaktorernas kärnavfall till ansvariga myndigheter.

Glömskans makt
– Alla energikällor påverkar miljön, sa statsminister Fredrik Reinfeldt när han i söndags deltog i SVT:s Agenda.
Klimatförändringar och miljöförstöring har banat väg för ny kärnkraft. Påhejarna har relativt ostört kunna föra fram kärnkraften som den billiga och rena energikällan. Men kärnkraften är bara ren så länge olyckan inte sker och den evighetslånga lagringen inte tas med i beräkningarna.

Människan glömmer snabbt. Nära 25 år har passerat efter Tjernobylkatastrofen och de flesta har glömt bort den oro som kändes då. Om 25 år kommer vi att ha glömt Japan. Kanske kommer en ny kärnkraftskatastrof. Men det mänskliga minnet förblir lika kort.

Likaså är den 100 000 år långa förvaringen av det farliga avfallet en näst intill löjlig siffra ur ett mänskligt perspektiv. Addera ditt människoliv med några istider, plussa på nya tusentals år. När finska forskare diskuterade hur det skulle vara möjligt att lämna ett budskap till kommande generationer om faran med att träda in i förseglade slutförvaringsområden var rådvillheten stor. Hur lämnar du ett budskap till en omvärld som inte kommer att tala samma språk? Som det är omöjligt att veta vilken teknologisk nivå de kommer att befinna sig på? Ett av förslagen som nämndes var om Edvard Munchs berömda målning ”Skriet” skulle kunna fungera som symbol för vad som kommer hända när du beger dig in i den radioaktiva miljön. Eller kanske är det bättre att inte lämna några spår alls?

Tung kritik mot kärnkraftsindustrins förslag
Forskningen inför slutförvaringen av det svenska kärnavfallsbränslet har pågått i 30 år. Nu säger kärnkraftsindustrin, där Vattenfall, Eon och Fortum ingår, att de är redo att ta ytterligare ett steg. Den metod som SKB lyfter fram och vill få godkänt för kallas för KBS-3-metoden. SKB menar att de har tillräckligt på benen, men kritiken är på flera punkter tung.

”Kopparkapslarna rostar sönder” löd forskarkritik som publicerades i Dagens Industri 6 december 1985. Men slutförvaringen, föreslår SKB, ska ske genom att bränslet lagras i kapslar av just koppar. Rubriken från Dagens Industri till trots; den kritik som riktats mot inkapsling i koppar har inte under de många årens forskning fått SKB att ändra inriktning.
– Under 30 års forskning har SKB inte lyckats med ett enda praktiskt försök att stödja den i dagsläget teoretiska KBS-3-modellen vad gäller kopparkorrosion, säger KTH-forskaren Peter Szakalos under ett seminarium som anordnades av Naturskyddsföreningen i går tisdag.
Han anser att modellen är alldeles för enkelt utformad och säger att kapslarna riskerar att vittra sönder av påfrestningar.

Kritiken kommer även från Kärnavfallsrådet, en oberoende vetenskaplig kommitté som ger råd till regeringen inför beslutet om slutförvaring av använt kärnbränsle. När Kärnavfallsrådet överlämnade årets forskningssammanställning till regeringen var slutsatsen tydlig: Att mer forskning behövs om kopparkorrosion. Kärnavfallsrådet också vill se en tydliggörande jämförelse med andra metoder än den som SKB lyfter fram.

Ett evigt avfall
Diskussionen om lagringsmetoder blir teoretisk och svår att hänga med på för den som inte är insatt. Kanske är det också därför som kärnkraftsmotståndet vittrat sönder. När Tjernobyl har fallit i glömska är det en omöjlighet att konkretisera riskerna med den eviga avfallslagringen. Men om nu bristerna med SKB:s förvaringsmetod är tydliga redan innan ansökan lämnats in, varför då lämna in den redan nu?
– Hetsen handlar om att man vill bygga ut kärnkraften i Sverige, säger Mikael Karlsson, ordförande för Naturskyddsföreningen.

I japanska städer ringlar köerna långa för att handla nödvändiga matvaror och bensin. Människor köar också för att testa om de utsatts för radioaktiv strålning. Oron växer. Till och med i Sverige har lagret av jodtabletter tagit slut. Svenska regeringsföreträdare är noga med att ingen omvärdering kommer att ske av den borgerliga energiöverenskommelsen. Budskapet är enkelt: Kärnkraft i Sverige är ofarligt.

Kärnkraftens avfall kommer att följa med in i evigheten. För miljörörelsen må ett litet fönster stå öppet för att få kritiken mot kärnkraften att på nytt ta fäste. Men tiden och glömskan står på kärnkraftsförespråkarnas sida.

Fotnot: Tisdagen den 15 mars höll Naturskyddsföreningen och MKG ett seminarium om kärnavfallslagringen.