Tv-teamens bilar är samlade utanför riksdagen en fredagseftermiddag i början av december. En fuktig kyla råder i huvudstaden under den första julrusningen. Höstens stora storm för den borgerliga regeringen har varit förändringarna i sjukförsäkringen. Runt om i Sverige går människor i en orolig väntans tid, vid årsskiftet ska över 14 000 personer utförsäkras.
Den här fredagseftermiddagen ska socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) backa från en liten del av ändringarna. Personer som lider av en mycket allvarlig sjukdom vars arbetsförmåga gradvis försämras ska undantas från att efter 180 dagar tvingas ut på arbetsmarknaden. Justeringen har ingen betydelse för de som kommer att bli utförsäkrade, men regeringen vill dämpa protesterna från de cancersjuka personer som skulle tvingas återvända till sina jobb eller söka nya arbeten – trots att de kanske inte har lång tid kvar i livet.
Men allt tog sin början redan när Socialdemokraterna satt i regeringsställning. Alliansregeringens omtvistade förändring av sjukförsäkringen har hämtat sina uppslag från den socialförsäkringsutredning som tidigare socialförsäkringsminister Anna Hedborg (S) höll i, vars resultat landade på den nytillträdda alliansregeringens bord hösten 2006.
Sjukfrånvaron sköt i höjden
I slutet av 1990-talet började sjukfrånvaron skjuta i höjden. Från hösten 1997 och sex år framåt skedde en ökning i sjukfrånvaron vars orsaker det fortfarande inte finns någon enhetlig förklaring till. När sjukfrånvaron började sin bana uppåt förklarade forskare och politiker det med brister i arbetsmiljön. Förklaringen tedde sig rimlig efter den svåra finanskrisen i decenniets inledning, men skulle senare möta motstånd.
En vidare förklaring än arbetsmiljöbrister söker statsvetaren och arbetslivsforskaren Björn Johnson, nyligen utkommen med boken Kampen om sjukfrånvaron. I mitten av 1990-talet kollapsade systemet med anpassningsgrupper som tidigare funnits i kommuner, landsting och hos större företag. Grupperna gav genom samarbete mellan myndigheter, fack och arbetsgivare hjälp till långtidssjukskrivna för att komma tillbaka till arbetet – men med nedskärningar och åtstramade budgetar under krisåren fanns det inte längre pengar till dessa grupper.
De negativa effekterna av krisåtgärderna förstärktes enligt Johnson av flera statliga beslut. Redan 1989 hade stödet för lönebidragsanställningar för sjukskrivna dragits in, 1993 slopades även det statliga bidraget till företagshälsovård. Till sist skedde en ”renodling” av sjukförsäkringen.
– Renodlingen innebar att den tidigare möjligheten att ”köpa ut” en del av arbetstiden för förtidspensionering förbjöds, säger Björn Johnson.
Nu skulle Försäkringskassan bara väga in medicinska orsaker i en sjukskrivning, en person fick alltså inte längre bli förtidspensionerad på deltid. Möjligheten att förtidspensioneras togs även bort för personer som ansågs kunna ta ett jobb inom ett annat yrke.
– Vad man ville åstadkomma med renodlingen av sjukförsäkringen var att det skulle ske en överflyttning av personer från sjukförsäkring till Arbetsförmedling. Att det inte blev så berodde på att Försäkringskassan inte visste hur man skulle gå tillväga. I stället blev de sjukskrivna kvar i passivitet, säger Johnson.
Anna Hedborg, vars studie senare skulle lägga grunden för de senaste förändringarna i sjukförsäkringen, håller till viss del med om att åtgärderna på 90-talet bidrog till att sjukfrånvaron ökade, men menar samtidigt att det inte kan vara hela förklaringen.
– Det ligger något i de här anpassningsgrupperna som tappade bettet, de fanns ju kvar men fungerade inte. I grunden tror jag dock tyvärr att det handlar om större förändringar än krisen. Det är fortfarande delvis oförklarat vad det var som gjorde den där verkliga explosionen i sjukskrivningstider och för den delen sjukskrivningsantal.
Fusket som förklaring
I början av 2000-talet förändrades bilden, i stället för brister i arbetsmiljön började det talas om fusk och överutnyttjande. Det var en linje som först drevs av Svenskt Näringsliv och på borgerliga ledarsidor, men som snabbt spred sig i vidare kretsar. Sensommaren 2003 visade en undersökning gjord av Riksförsäkringsverket (nuvarande Försäkringskassan), som då leddes av Anna Hedborg, att närmare hälften av svenskarna trodde att det var vanligt med fusk i socialförsäkringarna.
Vad som inte framkom i rapporteringen var att ökningen av sjukfrånvaron till den största delen bestod av personer som fick en förlängd sjukskrivning – det var alltså aldrig fråga om det mastodontflöde av nya sjukskrivna personer som debatten gav sken av. Det som hände var att personer som sjukskrivits hamnade längre från arbetsmarknaden.
Men det var sjukskrivningsepidemin som var den generella bilden och 2005 tillsatte den socialdemokratiska regeringen en ny socialförsäkringsutredning för att söka ett nytt svar på varför inte sjukförsäkringssystemet fungerade bättre.
– Jag tror att Socialdemokraterna efter hand köpte bilden av fusk och överutnyttjande. Men det är klart att man också hade insett att något gått fel, då är det nära till hands att köpa den mediebild som finns, säger Björn Johnson.
Uppdraget att leda socialförsäkringsutredningen föll på Anna Hedborg, något som Björn Johnson riktar skarp kritik mot i och med att hon var socialförsäkringsminister under den period som renodlingen av sjukförsäkringen genomfördes. Han anser också att utredningen därigenom präglades i allt för stor utsträckning av Hedborgs syn på att socialförsäkringen överutnyttjades.
– Hedborg har alltid drivit dessa teser om överutnyttjande.
Det finns absolut ingen forskning som belägger att ökningen av sjukfrånvaron vid millennieskiftet hade något med attitydförändringar att göra, säger Björn Johnson.
Hedborg försvarar sig med att hon aldrig stuckit under stol med att det funnits tillkortakommanden i organisationer som har stått henne nära.
– Jag vägrar gå med på att diskussionerna om överutnyttjande och fusk var något som präglade socialförsäkringsutredningen. Det är fullständigt felaktigt, säger Anna Hedborg. Jag har från allra första början sagt att det inte är en fråga om fusk utan att det är en fråga om ett samhälle som har hanterat en viktig samhällssektor på ett felaktigt sätt.
Regeringsskifte och nya beslut
Man kan på sätt och vis säga att Socialdemokraterna redan har straffats för vad som gjordes, och inte gjordes, för de sjukskrivna när partiet satt i regeringsställning. Även om sjukfrånvaron åter började sjunka efter 2003 kunde de borgerliga partierna inför förra riksdagsvalet spela på S-regeringens oförmåga att ta sjukskrivna tillbaka till arbete och det stora antalet förtidspensionerade. De hårdare gränsdragningar som den borgerliga regeringen införde för sjukskrivna var helt i linje med den politik som de gick till val på. I den socialförsäkringsutredning som Anna Hedborg lade fram hösten 2006 gavs stöd för att skärpa en sjukförsäkring som var ”för mjuk”.
Anna Hedborg vidhåller fortfarande att det borde finnas utrymme för vissa gränsdragningar i sjukförsäkringen.
– Jag tror att rätt utformade tidsgränser kan spela en positiv roll. Om villkoren i försäkringen är bra eller dåliga avgörs om man känner sig försäkrad. Man kan säga att ett av våra problem historiskt sett har varit att människor har struntat i dem som har fått sin sjukskrivning för att där har de varit parkerade på något vis.
Samtidigt är hon minst lika kritisk till att personer ska kunna utförsäkras och att det kan ske retroaktivt.
– Det som är allvarligast i det som är gjort är den retroaktivitet man i praktiken har tillämpat mot de som har varit sjukskrivna under en väldigt lång tid och som inte fått del av rehabilitering i tid. Det är en väldig skillnad på att ha varit sjukskriven och bortglömd i sju år och som plötsligt utsättas för att försäkringen tar slut, säger Anna Hedborg.
Sveket mot de sjukskrivna
Den proteststorm som rådde kring socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson och regeringen mattades till sist av, även om försök att lyfta frågan på nytt har skett i valrörelsen. 249 dagar har nu gått sedan de första utförsäkringarna skedde. Hittills är det bara 362 personer som återvänt till ett jobb på arbetsmarknaden som inte har några subventioner. Försäkringskassan har vid flera tillfällen under året tvingats revidera upp den andel utförsäkrade som återvänt till sjukförsäkringen.
Det är mot dem som nu är utförsäkrade det största sveket har skett när det kommer till de misslyckade förändringarna i sjukförsäkringen. Många hölls kvar i en passivitet efter att rehabiliteringsmöjligheter tagits bort på 90-talet, och en renodling som inte ledde tillbaka till arbete. Samtliga partier har i historien om sjukförsäkringen en självrannsakan att göra.
Fotnot: Björn Johnson ger en fördjupad förklaring till utvecklingen i sjukförsäkringen i senaste Arena.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
