Sent omsider presenterade i dag socialförsäkringsminister Ulf Kristersson, tillsammans med alliansens talespersoner i socialförsäkringsutskottet, sina förslag till förändringar av den nya sjukförsäkringen på DN-debatt.

Det här är ingenting som alliansen vill göra. I huvudsak är de mycket nöjda med sin reform, vilket också demonstreras tydligt i debattartikelns första mening: ”Sjukförsäkringsreformen har i huvudsak varit framgångsrik”.

Nej, det här är framtvingat av opinionen. Och det till ett mycket högt pris. Det handlar om människors lidande, ett lidande som sakta men säkert letat sig in på tidningssidorna och in i den allmänna opinionens medvetande. Det har tagit tid. Det här är oftast inga röststarka grupper. Men när de utförsäkrades skara sakta vuxit till över 40 000 personer har deras röster inte längre gått att ignorera.

Alliansen har fått krypa till korset. Men därmed inte sagt att man tar problemen på allvar och erkänner sitt misslyckande. Långt därifrån. I stället försöker man desarmera kritiken genom att förminska den: ”Visst, det finns problem, men allt är i huvudsak bra, det handlar bara om detaljer”.

Det är fel. Sjukvårdsreformen har inte i huvudsak varit framgångsrik. Sjukvårdsreformen har i huvudsak varit en fullständig katastrof.

Låt oss först prata lite om resultatet av reformen: Drygt 40 000 har utförsäkrats. 65 procent har åter sökt sig tillbaka till sjukförsäkringen. Drygt hälften har fått sin ansökan beviljad. Tio procent har fått någon form av arbete med samhällsstöd, till dessa räknas till exempel jobb på Samhall, trygghets- och utvecklingsanställning samt lönebidragsanställning.

Ytterligare nästan 30 procent är kvar i förberedande åtgärder på Arbetsförmedlingen och har ännu inte mött arbetsmarknaden. Hur många av dessa som åter kommer att söka sig till sjukförsäkringen när programtiden är slut får framtiden utvisa.

Endast cirka tre procent har fått ett jobb utan stöd. Denna siffra är troligtvis överdriven. Det är troligt att närmare hälften av dessa redan jobbade och var deltidssjukskrivna när de skrevs in på Arbetsförmedlingen. Alltså: en och en halv procent har fått jobb.

För den absoluta majoriteten har den nya sjukförsäkringen haft direkt negativ verkan: De har blivit sjukare, fattigare och hamnat längre ifrån arbetsmarknaden. Missa inte mitt reportage från i fredags där jag går till djupet med denna fråga.

På dagens presskonferens återupprepade Ulf Kristersson den gamla lögnen att ”hälften” av de utförsäkrade gått tillbaka till någon form av arbete.
– Det betyder att flera tusen människor är tillbaka på jobbet och tillbaka i egen försörjning. Det är en väldigt stor framgång, sa Ulf Kristersson.

För det första stämmer det inte. Men även om det skulle ha stämt så är det ändå ett gigantiskt misslyckande. När regeringen drev igenom den nya sjukförsäkringsreformen 2008 räknade de med att tio procent skulle återvända till sjukförsäkringen. Tio procent!

Det finns framförallt tre fundamentala problem med dagens sjukförsäkringsregler:

1. Absoluta tidsgränser. Människors tillfrisknande och rehabilitering följer inte något på förhand uppsatt schema. Det måste prövas individuellt.

2. Arbetsprövningen. Din arbetsförmåga bedöms utifrån alla upptänkliga arbeten på dagens arbetsmarknad. Det har lett till att i princip alla (som inte är döende och ligger på sjukhus) får avslag på sina ansökningar. Detta är också förklaringen till varför läkarnas och Försäkringskassans bedömningar ofta är diametralt motsatta.

3. Fattiggörandet. När människor utförsäkras och skrivs in på Arbetsförmedlingen sjunker, i majoriteten av fallen, deras redan låga ersättning. För hela 35 procent är sänkningen relativt stor, mellan 1 000 och 10 000 kronor. För sjuka, som redan lever på marginalen, kan detta vara ett oerhört hårt slag.

Detta är de generella problemen som drabbar alla. Sen finns det flera luckor i systemet som gör att vissa människor hamnar helt utanför. Till exempel de så kallat noll-klassade (utförsäkrade som aldrig tidigare jobbat och därmed saknar SGI). Dessa är i dag drygt 2 000 personer och kan inte bli sjukskrivna hur sjuka de än är.

Dessutom är det många som är för sjuka för att klara av Arbetsförmedlingens strikta regelverk för deltagande och aktivitet. De förlorar hela sin försörjning och hamnar i stor utsträckning hos socialtjänsten.

Vad vill då Kristersson? Av de tre första punkterna, de grundläggande problemen – ingenting.

Kristersson inriktar sig bara på att lappa igen systemets mest uppenbara brister: att folk ramlar mellan stolarna. Det är ju i och för sig lovvärt, men det duger inte på långa vägar.

Den sjuka försäkringen kommer fortsätta att göra människor fattigare, sjukare och allt mindre arbetsförmögna.

Tips: missa inte heller Björn Johnsson initierade analys av reformförslagen.