I dag släppte Säpo sin nästan kusligt vältajmade rapport om våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige. Kvällstidningarna (läs Expressen) som sedan helgens bombdåd gjort sitt bästa för att få folk att frukta självmordsbombare bakom varje snödriva måste känna sig besvikna. Rapporten kommer knappast att resultera i några braskande löpsedlar imorgon (fast säker kan man aldrig vara).

I kontrast till Expressens löp i söndags (Terrorexperter befarar: FLER självmords- ATTACKER MOT SVERIGE i julhandeln) så konstaterar Säpo krasst att fenomenet våldsbejakande islamistisk extremism är begränsat i Sverige. Säpo menar att gruppen av sympatisörer består av knappt 200 personer och att det inte finns några belägg för att antalet ökar.

Säpo konstaterar också, som varje tänkande person förstår, att: ”Våldsbejakande islamistisk extremism och radikalisering bör bemötas genom ett ökat fokus på förebyggande åtgärder.” Man pratar om att motverka segregering, utslagning och – det så ofta missbrukade ordet – utanförskap. Resonemanget landar i en slutsats om samhällsansvar: ”Till syvende och sist handlar arbetet med att förebygga och motverka radikalisering om alla samhällsmedborgares ansvar.”

I stället för att hetsa mot muslimer och bygga muskler på poliserna så bör vi alltså bygga ett solidariskt och jämlikt samhälle. Det tycker jag låter som en strålande idé.