Se det verkliga hotet, Nathan Shachar!

I dag skriver Nathan Shachar en kolumn på Dagens Nyheters ledarsida om att den svenska journalistkåren överdriver problemen med strukturell rasism och sexism. Dessa ältas dessutom ”evinnerligen”, och det beror, enligt Shachar, på att av svensk media är ”ett rättrogenhetens tempel” där man “mörklägger” fakta och ”mobbar oliktänkande”.

Sverige har inte problem med rasism. Tvärtom, svenskarna är ett ”tolerant och välkomnande” folk, menar skribenten, som konstaterar att vi är även ett jämställt land, så varför dessa ”självgisslande litanior” om hur Sverige är inpyrt med rasism och kvinnohat, undrar han.

Nathan Shachars ståndpunkt är dessvärre inte ett irrationellt irrbloss i debattklimatet. Den här typen av åsikter dyker allt oftare upp ur svensk borgerlighet. Skribenter på Svenska Dagbladets ledarsida, den borgerliga tidskriften Neo liksom tyckare på den ytterliga högerkanten framför regelbundet åsikter om att svensk media präglas av en politisk korrekthet och bedriver självcensur. På Twitter har Shachar i dag fått applåder för sin text från bland annat den borgerliga författaren Johan Lundberg och Axess vd och chefredaktör PJ Anders Linder.

Shachars text är skriven i slutet av ett år som varit mörkt för alla vi som tror på alla människors lika värde. Personer som har ett ”icke-svenskt” utseende utsätts för id-kontroller i polisens Reva-projekt, det sker återkommande attentat mot flyktinganläggningar, kvinnor i offentligheten blir hotade och utsatta för sexuella trakasserier, segregationen ökar liksom diskrimineringen på arbetsmarknaden. Och i Shachars egen tidning avslöjade nyligen journalisten Niklas Orrenius att polisen för register över tusentals romer, varav många är ostraffade och till och med små barn.

Vi har dessutom en statsminister som säger att arbetslösheten inte är stor om man ser till “etniska svenskar mitt i livet”, samt en migrationsminister som talar om invandrare som ”volymer” och att det inte är ”blonda och blåögda” som gömmer flyktingar. Även Erik Ullenhags statssekreterare, Jasenko Selimovic, var inne på Shachars tankespår tidigare i våras. I en replik till Jonas Hassen-Khemiris artikel i DN Kultur om Reva i våras var Selimovic starkt kritisk till att det går att tala om strukturell rasism i det svenska samhället. Prata hellre om enskilda rötägg i ett i övrigt fantastiskt land, var Selimovic ståndpunkt.

I slutet av förra året avslöjade Expressen hur riksdagsmän ur den sverigedemokratiska partitoppen kallat människor för ”babbe” och ”hora” samt burit omkring på järnrör på Stockholms gator. Och i vår närstående omvärld, som Ryssland, Ungern och Grekland, är fascismen och intoleransen på frammarsch. Medelhavet har förvandlats till en kyrkogård för flyktingar som flyr krig och oroshärdar. I Norge tog det högerpopulistiska partiet Fremskrittspartiet nyligen sig för första gången in i en regering med hjälp av svenska Moderaternas systerparti, Höyre.

Men de tendenserna verkar inte Nathan Shachar tycka är de stora hoten mot det öppna samhället. I stället är det ett problem att statsministern samarbetar med Miljöpartiet. Det är fel eftersom Moderaternas väljare torde höra till de minst ”invandrarvänliga”, anser han. Bara det ordvalet – ”invandrarvänliga” – borde få det att krypa i kroppen på alla människor som ställer sig bakom ett jämlikt, solidariskt och humant samhälle. Dessvärre är dessa värderingar i allt större utsträckning utsatta för attacker från högern. Där har vi det verkliga problemet. Se det verkliga hotet, Nathan Shachar!