”Jag dricker brännvin och på måndag är demonerna borta”

Unga män mår allt sämre. Självskadebeteende har framför allt uppmärksammats hos unga kvinnor, men de destruktiva mönstren finns även bland unga män. Uttryck för ångest och självhat tycks tolkas olika beroende på kön.

Vi känner till bilden av honom. Den unge mannen som mår skit. Som i slutändan kommer att ta livet av sig. Han har precis passerat 20-årsstrecket. Det är damm och svett, datorspel och isolering. Självhat och hat mot omvärlden. Denna korta skiss är typbeskrivningen för de unga män vars psykiska ohälsa växer. Men bortom beskrivningar och olika epitet som ringar in den ångestfyllda mannen tycks den växande ohälsan handla om ensamhet.

Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland män i åldern 16 till 24 år. Det är ungefär dubbelt så många män som tar livet av sig jämfört med kvinnor i samma ålder. Ungas hälsa har sakta men stadigt försämrats sedan Socialstyrelsen inledde sina mätningar i slutet av 1980-talet. Den ångest, ängslan och oro som växer bland unga kvinnor har fått mest uppmärksamhet. Men medan de unga kvinnornas försämrade psykiska hälsa gjorde avtryck i statistiken redan vid 1990-talets början, har samma utveckling trätt fram för unga män – om än inte lika drastisk och några år senare.

– Jag tycker ofta att den offentliga vårdapparaten missar pojkarna, säger Jan Löwden, psykoterapeut och projektledare för Stadsmissionens mottagning för unga män i Stockholm.
Mottagningen är en av få som riktar sig direkt till unga män med psykisk ohälsa och strävar efter att nå de unga män som annars inte söker sig till vården, eller som når den i ett för sent skede. Enligt Socialstyrelsen finns det en trettioprocentig överdödlighet bland män eftersom de söker vård för fysiska symptom i ett för sent skede. Löwden menar att situationen ser likadan ut när det gäller den psykiska hälsan.
– Grovt kan man säga att tjejer gör självmordsförsök, medan killarna fullbordar självmordet. Och det är vanligt att man efterlämnar chockade anhöriga som inte märkt något av att den unge mannen mått dåligt.

Ett annat uttryck
Flickor som skadar sig själva genom att skära sig i armar eller bränna sig med cigaretter har fått mycket uppmärksamhet. Det är en dyster statistik som visar att allt fler unga försöker ta sitt liv. Antalet unga i åldern 20–24 år som vårdats på sjukhus för depression har dubblerats under en tioårsperiod från 1997 till 2007. För den yngre gruppen, på 16 till 19 år, har en fyrdubbling inträffat. Och det är ingen tvekan om att de unga kvinnorna utgör en större andel, men att antalet män ökar.

Att självskador bland unga män inte är så ovanliga som man tidigare trott, men ser annorlunda ut, framkom förra året i en studie bland högstadieungdomar i södra Sverige. Sammanlagt hade fyra av tio ungdomar i åldern 14–15 år med flit skadat sig själva så att det lett till någon form av ärr, sår eller blåmärke. Beteendet var nästan lika vanligt hos pojkarna som hos flickorna.
– Betydligt fler flickor än pojkar skär och rispar sig. Vissa beteenden är lika vanliga hos flickor som hos pojkar, exempelvis att slå sig eller att banka huvudet i väggen, sade Jonas Bjärehed, en av forskarna bakom studien, till TT i en kommentar om resultatet.

Lars-Gunnar Lund, psykologiprofessor som också var med och genomförde studien, pekar på att resultatet kan tolkas på olika sätt: ”En möjlighet är att självskadebeteendet inte är lika allvarligt hos pojkarna. En annan möjlighet är att det är allvarligt även bland dem, men att pojkarna i mindre utsträckning söker hjälp eftersom de inte upplever samma slag av subjektivt lidande” svarar han per mejl.

Ångest som inte leder till psykiatrin
Att en fjärdedel av ungdomarna skadat sig själva kan tyckas vara en anmärkningsvärd siffra. Utöver att skära eller bränna sig förekommer bland annat att avsiktligt ha förhindrat ett sår att läka. Men det framkommer samtidigt att tolv procent skadat sig själva fem gånger eller mer. Däremot finns det en risk för att fokus på de typiska uttrycken för självskadebeteende utesluter de sätt som unga män tar till för att visa på ångest.

– Att skära sig, rispa eller bränna sig möter vi inte alls bland de pojkar som vänder sig till oss. Åtminstone inte som det berättas om. Men det finns självskador på andra sätt, som alkoholkonsumtion och aggressivitet, säger Jan Löwden, och det innebär också att flickan möter en helt annan empati. Pojkarna som är allmänt bråkiga blir man förbannad på.

När vi talar om ett skadebeteende bland unga män måste vi helt enkelt se andra mönster och uttryck än dem bland unga kvinnor. Destruktivt beteende tar sig olika uttryck och tolkas uttryck beroende på kön.
– Männen har samma svårigheter som kvinnorna har, men man riktar sig utåt i aggressivitet eller missbruk. Vi kan se det även när det handlar om ätstörningar som för kvinnor har nära koppling till ett självskadebeteende, men som för killarna vänds till träning, säger Gunilla Herou, skötare och KBT-terapeut som arbetar med DBT-behandling, den terapiform som har en framskjuten position när det handlar om att ge vård till kvinnor med självskadebeteende.

Hon menar att de pojkar som har samma ångest som de tjejer hon möter i DBT-behandlingen snarare hamnar hos socialtjänsten eller i missbruksvården.
– Pojkarna kommer ganska tidigt till socialtjänsten för att de är våldsamma eller för att de har missbruksproblem, och det kan vara så att de blir kvar där i stället för att hänvisas till psykiatrin, säger Gunilla Herou.

Normernas betydelse
– Män söker inte i lika stor utsträckning till terapeuter. Det är vanligt att de kan tycka att det är omanligt och de känner heller inte igen sig i depressionens beskrivning, säger professor Britta Alin-Åkerman vid Karolinska institutets institution för självmordsprevention.

Att samma aspekt av depressionens beskrivning får betydelse i mötet med vården framkom i avhandlingen ”Träffad av blixten eller långsam kvävning”. En av slutsatserna var att kvinnors uttryck för ohälsa lättare kodas i depressiva termer: ”Omedvetenhet om genus kan bidra till att kvinnor övertolkas, medan mäns depression kan missas”. De kvinnliga berättelserna om att må dåligt handlade om ”att kvävas långsamt” medan männen kunde beskriva det i termer om att ”vara en Rambo som ensam brottades med sina inre demoner.”

”Jag dricker brännvin och på måndag är demonerna borta” är ett av de exempel som Jan Löwden lyfter fram, som han fick höra i och med att manscentrumet skulle starta: den enkla lösningen på hur en ung man hanterade sina problem. Normer och förväntningar kring manlighet och maskulinitet är en viktig del i hur männen relaterar till det egna hälsobefinnandet.
– Det handlar om att män ska bita ihop och att mannen ska sköta sitt. Den senaste Folkhälsorapporten visade att 25 procent av männen saknar någon form av emotionellt stöd. Det är en skrämmande siffra, många unga killar känner sig väldigt ensamma, säger Jan Löwden.

Förändrade spelregler
Men vad är då förklaringen till den växande ohälsan? Socialstyrelsens ger följande anledning till att psykiska besvär växer i omfattning bland unga personer: ”ungdomars livsvillkor har förändrats betydligt vilket skulle kunna vara en förklaring till hur de upplever sin psykiska hälsa. I dag har ungdomar väsentligt sämre möjligheter att få ett heltidsarbete efter grundskolan och gymnasiet jämfört med för tjugo år sedan”.
– Det är väldigt många unga män som hamnar i en situation där de inte har ett arbete, medan de har en känsla av att de måste ha ett jobb. Det är en faktor som påverkar en person som redan mår dåligt och vi har även sett att föräldrars arbetsbrist eller sjukskrivningar påverkar, säger Britta Alin-Åkerman.

Både Jan Löwden och Gunilla Herou talar om den förändrade situationen i skolan. Större klasser och färre lärare, indragningar i skolhälsovård där kurator, skolsköterska och skolpsykolog ska ha hand om en större grupp elever. Det är en beskrivning som började göra sig hörd redan under 1990-talets krisår, men som sedan dess har varit gällande.
– De här ungdomarna blir mer och mer ensamma och syns inte på samma sätt. När jag har varit ute och föreläst i skolor säger lärarna att de inte har tid att ta hand om de elever som mår dåligt. Det är en fruktansvärd verklighet, säger Gunilla Herou.