Hingsthaveriet

Ursäkta statsministern, stenåldern ringde och vill ha sin påstådda mansroll tillbaka.

Statsminister Fredrik Reinfeldt kallar sig själv stridshingst. Månne har han inspirerats av den tyska förbundskanslerkandidaten Peer Steinbrück. Han pekade finger på ett tidningsomslag – och förlorade valet.

Det är inte bara kul, det här att Sveriges statsminister ser sig som en stridshingst.

Möjligheterna till politisk satir är visserligen oändliga och omöjliga att inte utnyttja. Nätet fylls just nu av bilder på hästen Fredrik Reinfeldt. Men finns det egentligen något mer osmakligt än manliga politiker som skryter med djuriska instinkter?

Ursäkta statsministern, stenåldern ringde och vill ha sin påstådda mansroll tillbaka. Sällan har du appellerat så illa till de moderna, kvinnliga väljargrupper du säger dig vilja vinna.

”Nya” Moderaternas pr-strategier ter sig över huvud taget helt obegripliga för tillfället. Inte nog med att Fredrik Reinfeldt liknar sig vid en aggressiv, okastrerad häst av manligt kön när han försäkrar för TT att han visst kan vinna valet. Samtidigt kallar sig moderaterna för det ”enda arbetarpartiet” – tydligen lyckligt omedvetna om att Socialdemokraterna har högre förtroende i både jobbfrågor och välfärdsfrågor.

I Stockholms tunnelbana hänger reklam där Moderaterna tackar Socialdemokraterna och Miljöpartiet för ett gott samarbete. Folk är inte dumma. Den enda möjliga tolkningen blir att Stockholmsmoderaterna försöker krama ihjäl oppositionen, knappt ett år före valet.

Allt detta formar sammantaget en stöddig och osympatisk bild av Moderaterna. Alternativt signalerar att partiet har tappat sin verklighetsförankring. Att Moderaterna kallar sig ”Sveriges enda arbetarparti” är ungefär lika historielöst som när deras förra partisekreterare Sofia Arkelsten påstod att Moderaterna var med och genomförde fri och lika rösträtt.

I veckan samlas Moderaterna till arbetsstämma. Kent Persson, den nya partisekreteraren, har en del att ta itu med. Men frågan är om han kan handskas med moderata haverier – när han själv beskrivs som ett haveri i partiet. Medarbetarna slutar på löpande band, rapporterar Dagens Industri.
”Det finns inget förtroende kvar för Kent Persson. Det är riktigt illa”, säger en moderatkälla.

Nåja, partisekreteraren sitter säkert på sin kammare och ser sig om en flitig ardenner. Eller något.

Samtidigt som Moderaterna befinner sig i detta moras, så lätt att göra humor av, är Socialdemokraterna väldigt noga med att triangulera sin politik. Det ska inte vara så himla stor skillnad mellan Socialdemokraterna och Moderaterna längre. Så att ingen i ”medelklassen” behöver känna att det blir någon skillnad, oavsett hur de röstar. Procentsatser ska i stort sett vara det enda som skiljer partierna åt.

På ena hållet moderater som ter sig alltmer desperata. På andra hållet Socialdemokrater som aldrig verkat mer ängsliga. Det riskerar att bli ett långt valår.