Åtala van der Kwast

Det finns en smittsam svensk sjukdom: Oförmågan att utkräva ansvar.

Det finns en smittsam svensk sjukdom: Oförmågan att utkräva ansvar. I Sverige kan politiker, affärsmän och myndighetspersoner göra allting fel. De kan orsaka miljardförluster och ofattbart mänsklig lidande – men aldrig behöva stå till svars för det.

Vattenfall gör ett vansinnesköp av holländska Nuon, men verkställande direktören får ett gyllene handslag när han slutar. Regeringen och polisen bryter mot alla rättsprinciper när man låter skicka två egyptier från Bromma till tortyr i deras hemland. Men ingen ställs till svars. För att försvara kronan 1992 slängdes 25 miljarder av skattebetalarnas pengar i sjön, ändå gick i slutändan massor av svenska företag omkull.

Ingen var ansvarig.

Det finns ett gemensamt mönster. Alla tycker samma sak. Insynen i besluten är svag. Det saknas en kraftfull kontrollmakt.

Ingen är förstås heller ansvarig för rättsskandalen kring Sture Bergwall, alias Thomas Quick.

Han dömdes för åtta mord mellan 1994 och 2001, i stort sett enbart på sitt erkännande.

Det fanns inga vittnen och ingen teknisk bevisning. Trots otaliga vallningar var han förvirrad och drogad och lyckades aldrig visa var han skulle gömt offren.

Nu har allt rasat. Bergwall har tagit tillbaka sina erkännanden och friats från morden. Hur kunde det bli så här?

En central roll för polis och åklagare var hypoteserna från psykologerna på Säters sjukhus. De menar att man genom terapi kan spåra traumatiska upplevelser under barndomen till dolda våldsbrott i nuet.

Enligt Dan Josefssons bok ”Mannen som slutade ljuga” har psykologerna på Säter uppträtt som en sluten sekt för att visa att Bergwall var skyldig. Och polis och åklagare tycks också ha varit en sekt. Man har blundat för alternativ och därmed svikit lagens krav på objektivitet.

För åklagaren Christer van der Kwast, som förlorat i stort sett alla andra åtal han väckt, var det en fjäder i hatten att få en seriemördare fälld.

Allt ligger nu i ruiner. Regeringen vill granska affären. Men vad mer behöver kartläggas? Vi har ju Hannes Råstams och Dan Josefssons böcker. Det räcker gott som underlag för en brottsutredning mot åklagare van der Kwast och de ledande polismännen för tjänstefel och mened.

Det är också orimligt att man ska lyssna på Säters sjukhus när förvaltningsrätten i Falun prövar om Bergwalls tvångsvård ska förlängas. Sjukhuset är jävigt för sin roll för de felaktiga morddomarna.

Förhandlingarna i går visar att Säter hellre försvarar sina kollegor än att medge att de haft fel.  Behovet är skriande av en second opinion från oberoende experter.

Rättsskandalen är ett haveri för rättspsykiatrin.