Varför tvingas svårt sjuka jobba i skogen?

I dag berättar Dagens Arena i fjärde delen av vår granskning av Skogsstyrelsen hur myndigheten väljer bort personer med olika funktionsnedsättningar i sitt fas 3-projekt för långtidsarbetslösa. Det är ett solklart avtalsbrott eftersom Skogsstyrelsen får betalt av Arbetsförmedlingen för att ta emot alla. Vill myndigheten ha effektiva skogsarbetare får de anställa folk – inte ta in gratisarbetare från fas 3.

Men det finns fler frågor som den här granskningen ställer. Skogsstyrelsen försvarar sig med att många av de människor som anvisas till dem är för sjuka för att arbeta i skogen. De vittnar bland annat om att de får ta emot personer med svåra psykiska diagnoser som kan vara en säkerhetsrisk för sig själva och sin omgivning.

Bland Dagens Arenas dokument finns till exempel ett mejl där chefer inom Skogsstyrelsen är upprörda över att Arbetsförmedlingen skickat dit en person med diagnosen schizoaffektivt syndrom. Enligt mejlet berättar personen att hen hör röster i huvudet, får hallucinationer och har en historik av våldsamt beteende.

Vad har en svårt psykiskt sjuk människa i ett fas 3-projekt i de värmländska skogarna att göra?

Är det ansvarsfullt att sätta motorsågar i händerna på personer som av olika anledningar inte kan ta ansvar för sina handlingar?

Skogsstyrelsen har ett hundhuvud att bära i den här historien. Det andra hundhuvudet tillhör regeringen. Med regeringens politik har många svårt sjuka trängts ut ur sjukförsäkringen. Det har blivit näst intill omöjligt för någon som inte är dödssjuk att bli förtidspensionerad.

I stället har många av dessa människor hamnat i Arbetsförmedlingens slutförvarning, fas 3. Det är det som på moderat nysvenska kallas rehabiliteringskedjan – det som i själva verket är en massiv överflyttning av svårt sjuka människor från sjukförsäkring ut i arbetslöshet.

Det finns en föreställning i alliansregeringen om att arbetslösheten kan lösas via skattesänkningar och jobbcoacher. I stället har arbetslösheten vuxit. I går berättade Aktuellt att det skett en dramatisk utveckling på arbetsmarknaden. Antalet arbetslösa som står långt från arbetsmarknaden har nästan fördubblats på tio år. Det handlar om människor som ofta är över 55 år, har låg utbildning, inte är födda i Europa eller har en funktionsnedsättning.

Den nya arbetsmarknadsministern, Elisabeth Svantesson (M), sa i gårdagens Aktuellt-sändning att regeringens svar på utvecklingen är att sänka trösklarna till arbetsmarknaden, vilket i klarspråk betyder att de vill se fler låglönejobb i den privata sektorn. LO och Socialdemokraterna har i stället föreslagit att staten bör satsa på subventionerade jobb som ger människor en riktig lön i stället för bidrag. All forskning visar att  ju mer lik en arbetsmarknadsåtgärd är ett riktigt lönearbete desto lättare blir det att få ett riktigt jobb framöver.

Regeringens agerande – att via Arbetsförmedlingen försöka dölja sjukskrivningstal och arbetslöshet genom att placera sjuka och arbetslösa i aktiviteter som de inte är friska nog eller kapabla till att klara av – är motsatsen till aktiv arbetsmarknadspolitik. Dagens Arenas artiklar om Skogsstyrelsen är ännu ett kapitel i boken om regeringens stora jobbhaveri.