De odrägliga villkor som Haninge Bostäder erbjuder sina hyresgäster är, tyvärr, inte ett enskilt fall utan ett symtom på ett större problem, skriver Gabriel Wikström ordförande SSU.

I dagens nyhetsflöde kan vi läsa att tjugo familjer får dela på tre toaletter, diskho i källarkorridoren och mulltoa. Det är tidningen Aftonbladet som avslöjar hur hyresgästerna behandlas under ett stambyte.
Det låter som 30-talets fattigsverige men är Haninge 2013. Varför ska de som bor i Haninge behöva stå ut med vidriga villkor för att renoveringsbehoven blivit eftersatta i flera år?

De odrägliga villkor som Haninge Bostäder erbjuder sina hyresgäster är, tyvärr, inte ett enskilt fall utan ett symtom på ett större problem. Den moderatledda regeringen har under sina snart sju år vid makten avpolitiserat bostadsfrågan och överlåtit marknaden att hantera den. Det innebär inte bara att allt fler saknar boende, utan också att många hyresgäster, som till exempel de i Haninge, får stå ut med orimliga villkor.

Bostadsfrågan är en central politisk fråga eftersom bostadsbrist och avsaknad av en nationell bostadspolitik slår allra hårdast mot de som har minst. Frågan är också djupt ideologisk. Den moderatledda regeringen vill, av ideologiska skäl, inte att staten ska bygga bostäder.

Vi menar att staten har ett ansvar att stärka det svenska välfärdssamhället och säkerställa alla människors rätt till ett hem. Allt annat är ovärdigt ett välfärdssamhälle som Sverige. För det är precis som en av hyresgästerna i Haninge Bostäder uttrycker det: ”Det är låginkomsttagare som bor här och då blir standarden efter det. Det är sorgligt att se. Vi är ju människor allihop, oavsett var vi bor”.

Gabriel Wikström, förbundsordförande 
Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund – SSU