Hiv är allas ansvar

Lagom till Världsaidsdagen brukar medierna lämna sin trygga lunk där hiv och aids inte existerar annat än som statistiska undersökningar (hur många är smittade, vilka är smittade etc) å ena sidan och braskande rubriker om, gärna utländska, ”hiv-män” å den andra. I stället får vi under en dag om året nedslag i andra verkligheter, med betoning på just andra, där hiv och aids på olika sätt ges vardagliga ansikten.

Redan i helgen bjöd Dagens Nyheter på ett reportage om Ukraina, som skildrades som ett land där hivsmittade gatubarn och prostituerade driver runt i mängder, och där drogmissbruk är epidemiskt.

Inte för att Ukraina saknar bekymmer, till exempel har landet en så stor andel hivsmittade att Ukraina kan bli det första landet i Europa där hiv blir så frekvent förekommande att viruset får fäste i hela befolkningen – oavsett risknivå på människors beteenden. Däremot är Ukraina långt ifrån den nattsvarta dystopi som Dagens Nyheters målar upp.

Inget är så lätt som att förstora upp kornet i gamla öststaters eller utvecklingsländers ögon till ett grustags storlek – värre är det med bjälken i vårt eget.

Ytterst sällan vänder vi uppmärksamheten mot Sverige, och det sätt vi behandlar hivsmittade på. Medan vi förfasas över att det i andra länder, för att åter tala med Dagens Nyheters ord, finns hivpositiva som säljer sex och som ser så vanliga ut att turistande män ”inte ens fattar” att de träffat en prostituerad lägger vi i Sverige hela ansvaret på att förhindra spridning av hiv på den som bär på viruset.

Alla hivpositiva är enligt lag skyldiga att informera om sin hivstatus vid varje sexuell kontakt. Den som inte gör det riskerar flera års fängelsestraff, oavsett om han eller hon fört viruset vidare, och oavsett om själva sexet varit av den säkrare arten.

Informationsplikten strider mot internationella överenskommelser, och den motverkar dessutom sitt syfte: inget tyder på att den minskar spridningen av hiv, däremot ökar den dramatiskt stigmatiseringen av smittan och gör livet för den som drabbas onödigt svårt. Hiv och aids är allas ansvar, oavsett hivstatus: att ha säkrare sex, med kondom eller utan penetration, är det enda skydd som finns.

Den som vill känna sig solidarisk en dag som den här kan också ägna en tanke åt alla de människor som lever gömda med hiv i Sverige eftersom vi, i trots med de mänskliga rättigheterna, vägrar människor uppehållstillstånd om de har sjukdomar som kostar för mycket. Eller alla de som nekats skydd och skickats tillbaka till långsamma dödsvandringar i länder där det saknas tillgång till i sammanhanget billiga bromsmediciner för den som saknar finansiella tillgångar.

Sen kan vi snacka om nattsvärta.