Varför detta fokus?

Så kom det länge emotsedda beslutet från Diskrimineringsombudsmannen. Det hela handlar om en ung kvinna som för snart två år sedan påbörjade en ettårig barnskötarutbildning på Västerorts vuxengymnasium i Stockholm. Kvinnan bar niqab – alltså en typ av slöja som döljer hela ansiktet utom ögonen – och efter att skolan meddelat att hon inte kunde gå utbildningen så länge hon täckte ansiktet anmälde hon skolan till Diskrimineringsombudsmannen.

Beslutet säger, mycket kort, att det är fel att stänga av någon om klädseln inte påverkar ”möjligheten att bedriva den aktuella utbildningen på ett meningsfullt sätt”. I vissa utbildningar går det kanske inte att bära till exempel niqab – olika labbsituationer brukar nämnas som exempel – och då kan det vara rimligt av skolan att kräva viss klädsel av deltagarna. När någons klädval inte påverkar utbildningen har skolan inget med klädseln att göra.

Hur reagerar då våra politiker på DO:s , vad det verkar, nyanserade och rimliga beslut?

Folkpartiets Erik Ullenhag vill föga förvånande se över lagstiftningen. Han vill se ett regelverk i Sverige ”som gör att en rektor eller lärare ska kunna säga nej till heltäckande klädsel”.

Vilket rektorer – åtminstone om jag i likhet med den eminente Samuel Engblom har tolkat DO rätt – i dagsläget kan. Om det är relevant för undervisningen.

Lite mer förvånande var kanske att Socialdemokraternas utbildningspolitiska talesperson Mikael Damberg gick ut och sa i princip samma sak. ”Lagstiftningen behöver ses över”.

Man måste fråga sig: Varför detta fokus?

För när Svenska Dagbladet i en granskning visar att det är noll – 0! – personer på Stockholms vuxengymnasier som bär niqab framstår våra politikers rynkade pannor och oroligt tal om att ”se över lagstiftningen” som mer än lovligt överdrivet.