Uppdrag Gransknings reportage om hur några friskolor ratar vissa barn har redan innan det sänts väckt starka reaktioner under dagen. Reportaget som sänds i SVT i kväll visar hur en pappa till en dotter med höga betyg bereds plats på samtliga skolor, medan en pappa med en son som har en stökigare bakgrund och behöver byta skola av den anledningen får ett nekande besked. “Det är lång kö just nu”, får han höra.
Egentligen är avslöjandet inte förvånande. I och med att Sverige har tillåtit riskkapitalister som ägare av skolor har kraven på vinster av naturliga skäl ökat. Skolans rykte är guld värt, eftersom det lockar föräldrar att välja just den för sitt barn. Och varje elev ger runt 60 000 kronor per år i skolpeng. Ett barn med strulig bakgrund kräver mer resurser än en mer självgående elev. Det är inte svårt att lista ut vilka slutsatser riskkapitalisterna drar av den matematiken.
Det borde inte ha varit alltför komplicerat att förutse vilka konsekvenser det skulle få att behandla skolan som vilken affärsverksamhet som helst. En utsortering av elever som behöver extra stöd av olika anledningar är en, generösare betygssättning är en annan. Ändå vågar inget parti förutom Vänsterpartiet säga det självklara: Riskkapitalister och vinstuttag hör inte hemma i den svenska skolan.
Vi är nog många som i dag reflekterar över vår egen skolgång. Jag själv gick i en kommunal skola i en närförort till Stockholm under 1980- och 1990-talet. Där blandades villaungar med barn från socialt mer utsatta miljöer. I dag vet jag att en klasskamrat blev murare, en annan manikyrist, en forskar i teknisk fysik och en fjärde är psykolog.
Ett halvt sekel tidigare och i en annan del av Stockholm gick direktörssonen Herbert Tingsten i samma folkskoleklass som statarsonen Gunnar Sträng. Den förre blev senare författare och tongivande chefredaktör för Dagens Nyheter, den senare blev finansminister i Tage Erlanders socialdemokratiska regering.
Det är så vi gärna fortfarande vill se på den svenska skolan; att den utjämnar livsmöjligheterna. Men med införandet av det fria skolvalet, skolpengen och friskolor drivna av kortsiktiga kapitalister har förutsättningarna förändrats.
Politiker från höger till vänster är överens om att utvecklingen går åt fel håll i svenska skolor. Betygen och kunskaperna sjunker i internationella jämförelser, segregationen ökar och i förlängningen riskerar klassresor att bli inställda.
Forskning visar att elever med sämre förutsättningar dras med av att gå i samma klass som duktiga elever, medan det inte finns några belägg för det omvända – att duktiga elever skulle prestera sämre i en heterogen skolmiljö. Den enda som har något att tjäna på en förkastlig utsortering av elever är företagaren som driver sin privatskola i syfte att den ska generera avkastning. Men för elever är en skola utan profitintressen den största vinsten.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
