Alternativ till räntevapnet

I torsdags sa chefen för Europeiska Centralbanken (ECB), Jean-Claude Trichet, att ”det finns tecken på ett kortsiktigt uppåttryck på inflationen”. Kortsiktigt var ordet. Ändå tolkade olika experter på de hypernervösa marknaderna samstämmigt uttalanden som att räntehöken Trichet nu vill ha stora räntehöjningar. Detta trots att ECB-chefen faktiskt sa att han trodde att inflationen bara tillfälligt, under några månader, halkat över den högsta tillåtna gränsen på 2 procent i prisökningar.

Vi som inte är riksbankschefer har svårt att se inflationstryck alls, eftersom de flesta länder i eurozonen för att klara sina skulder driver en brutal sparpolitik, åtstramningar i budgeten som gör att efterfrågan faller som en sten. Det enda resultatet av en räntehöjning skulle vara att ytterligare öka på den gigantiska arbetslösheten. Samtidigt är det inte så konstigt om marknaderna är nervösa. En stigande inflation skulle ytterligare komplicera den röra som redan finns om euron. Där är problemet att Tyskland ekonomiskt går som tåget, medan Irland, Grekland och de andra krisländer inom eurogruppen på väg in i en depression. Men räntan som ECB har i uppgift att sätta är en kostym som ska gälla för alla. Hur ser en sådan ut i dagens läge?

Euron är inte bara att i en djup kris, ”det ser mer och mer ut som en fälla”. Så skrev nobelpristagaren Paul Krugman häromdagen i New York Time Magazine. Just för att undgå att måla in sig i ett hörn har de europeiska politiska beslutsfattarna tvingats till en serie omvändelser under galgen. Heliga principer som legat fast den ena veckan, har bytts ut några dagar senare. Men när det gäller penningpolitiken upprepar riksbanker världen över sina ortodoxa normer samtidigt som räntevapnet är trubbigare än någonsin.

Nu finns emellertid början till en internationell debatt om alternativ till räntan, för att kunna finjustera kreditströmmarna utan att skada tillväxten och slå ut jobb. I den debatten hörs också kravet på att höja högsta tillåtna inflation från 2 till 4 procent. Att tolerera lite mer prisökningar skulle knappast lösa eurokrisen, men lindra pressen något på de mest skuldsatta länderna. Framförallt skulle ett mål på 4 procent ge riksbankerna en större flexibilitet att i framtiden kunna parera både bubblor och efterfrågekriser. “Intressant, men det är för riskabelt att höja inflationsmålet just nu”, säger en del ekonomer. Visst, livet är fullt av risker, men slår man inte till nu, riskerar man att hamna i den krugmanska fällan, att det som är fel måste göras och det som är rätt inte går att göra.