Anders Borg gav i går en sällsynt inblick i det politiska spelet under finanskrisens mest kritiska dygn för Sveriges del. I juni 2009 var Lettland på gränsen till kollaps. Landet hade inte fått klartecken om nödlån från den Internationella valutafonden, IMF, och under sex sju timmar tvekade även EU:s regeringschefer om unionen skulle skynda till hjälp. En lettisk valutakollaps hade drabbat hela Baltikum och även tagit med sig de två svenska storbankerna Swedbank och SEB i fallet.
– Sverige var mycket, mycket, mycket illa ute. I praktiken var vi redan över kanten, sa Anders Borg under gårdagens seminarium på näringslivets tankesmedja SNS.
Till slut ändrade sig EU:s regeringschefer. Baltikum fick sina nödlån och i dag tuffar den svenska ekonomin på bättre än många andras. Regeringen skruvar upp tillväxtprognoserna och Anders Borg ger Sverige epitetet ”Europas tigerekonomi” (som om det skulle inge förtroende).
Men det var alltså på håret. En inhemsk bankkris mitt i den internationella finanskrisen hade slagit ett stort hål i de offentliga finanserna. Sveriges ekonomiska situation hade sett helt annorlunda ut.
Grunden till krisen handlar om politik. Det handlar om styrregler för finanssektorn. Det handlar om regler för utlåning, för risktagande, om hur stor kapitaltäckning bankerna måste ha osv. Det handlar kort sagt om regleringar som borde ha genomförts långt tidigare, långt innan krisen redan stod i farstun.
De svettiga timmarna i juni 2009 gav i alla fall Anders Borg en viktig insikt. På listan över prioriterade områden har han nu plitat dit ”finansiell stabilitet”. Nu? Jag menar, problemen med skuldsättning, risktagande, spekulationsekonomi och den allt mer svällande finanssektorn är knappast en nyhet. Men det är alltså först efter att Sverige stått på randen till finansiell härdsmälta, när vår ekonomi under några timmar de facto redan rasat ihop, som insikten slog rot även hos Sveriges finansminister. Och det motvilligt.
Att Anders Borg plötsligt väljer att avslöja hur illa ute Sverige i själva verket var är knappast en slump. Det är faktiskt finansministerns sätt att inge förtroende, att putsa lite mer på bilden av den ansvarstagande ekonomiska landsfadern. När det brinner i knutarna kommer mannen med hästsvans och styr upp skutan. Lita på det!
Jag vet inte. Men för mig är inte brandsläckning samma sak som ansvarstagande.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
