Diskussionsvågorna om Pär Nuders ”nej” har gått höga, bland annat på Twitter. Sanna Rayman konstaterade att: ”För några veckor sedan diskuterade Twitter huruvida det finns skitjobb. I dag diskuterar Twitter vem som ska ha det.” Cecilia Garme påpekade att Nuder, i likhet med Mona Sahlin och Sven-Erik Österberg, är född i fiskens stjärntecken. Därmed är han ändå astrologiskt körd mot lejonet Reinfeldt, skriver Garme.
Ulf Bjereld framhåller något som vi tidigare har diskuterat på Dagens Arenas ledarsida: ”Dagens mediespinn kring Nuder visar med all tydlighet att S måste modernisera sitt sätt att utse partiledare. Läget snart tragikomiskt”.
Lena Sundström beklagar sig över att hon twittrar sent på kvällen och därmed får konstiga drömmar om Nuder. Och Katrine Kielos startade en löpeld under hashtaggen #vadnuderkansäga. Hundratals idéer strömmade in kring vad Nuder måste säga för att hans ”nej” ska framstå som trovärdigt.
Som vän av ordning vill jag påminna om hur det gick till förra gången. Då var det Margot Wallström som var i Nuders position, och undertecknad jobbade då på Socialdemokraternas nyhetstidning Aktuellt i Politiken. Vi gjorde en intervju med Wallström, i Porto av alla ställen, och när hon framförde sitt nej till S-medlemmarna i partiets egen ”Pravda” så avstannade alla diskussioner. Hennes nej blev trovärdigt.
Pär Nuder valde SVT och Mats Knutson, och nog får vi säga att även hans ”nej” framstår som helt ärligt. Vidare: Nuder verkar trivas med sitt nya liv och konsultjobbet med bland andra Madeleine Albright, där han är på behörigt avstånd från S-kris och rekorddåliga opinionssiffror.
En aspekt kvarstår dock. S-kongressen inleds först om två månader. Som läget är nu verkar socialdemokratin närmast vara benägen att fördjupa sin egen krissituation. Kanske får Pär Nuder frågan en gång till. Vill han sitta på åldershemmet med vetenskapen om att han hade chansen att bli partiledare, att ta revansch – och att han inte tog chansen? Kommer han tacka nej när krisen är fullständig och ett helt parti ber på sina bara knän?
Som sagt, hans ”nej” framstår verkligen som ärligt, vilket gör att mycket pekar i Sven-Erik Österbergs riktning. Nuders supportrar kan nu hävda att han håller på att bli ”the best Prime Minister Sweden never had” (för att använda ett uttryck om en person i ett parti där Nuder har många vänner). Och Nuder skulle mycket väl kunna bli en utmärkt statsminister.
Men om han skulle bli en tillräckligt bra partiledare för att sedan kunna bli statsminister, det är en annan fråga. Och svaret på den frågan får vi kanske aldrig.
Om inte fallet fortsätter och S förlorar valet även 2014. Då kan nog Nuder bli aktuell igen. Kanske har även den tanken slagit Pär Nuder?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
