I april i år är det tänkt att Missbruksutredningen ska överlämna förslag om en ny missbrukarvård. Tanken är att utredningen ska, som pressekreterare Hans Wiklund uttrycker det, “få upp surdegarna på bordet”. Med det menas att kunskapsläget kring drogbruk är både oklart och starkt ideologiserat, vilket föga förvånande är vägen till policy som inte fungerar.
I dag släppte utredningen ett delbetänkande, för att tända ljuset i surdegsskåpet och berätta hur det ligger till, och inte minst hur det riskerar att bli. Delbetänkandet ska ligga till grund för de förslag som presenteras senare i vår. Det är ingen rolig läsning. Axplock:
- Om inte vården blir bättre beräknas antalet tunga narkotikamissbrukare öka från dagens omkring 30 000 till 46 000 inom ett decennium.
- Omkring 330 000 personer är alkoholberoende, enligt den diagnostiska definitionen (att använda alkohol på ett sätt som ger fysisk abstinens, och/eller påverkar det sociala livet), vilket är långt fler än i tidigare skattningar.
- 10 000 personer dopar sig regelbundet och 65 000 personer är läkemedelsberoende – vård saknas i princip helt för båda dessa grupper.
Kunskapen om missbruk är undermålig och vården av missbrukare är otillräcklig. Det är egentligen ingen nyhet. Att det får fortgå beror till stor del på att svensk vårdpolitik länge präglats av beröringsskräck och ideologiska skygglappar. Ironiskt nog kommer ideologiseringen av drogpolitiken ofta från de partier som gärna menar att de prioriterar frågorna extra högt. Ett av dem är Kristdemokraterna, som sedan hösten 2006 huserat på socialdepartementet. Det är inte helt sannolikt att Maria Larsson, statsråd från ett parti i kris och förvirring, vågar göra policy av forskning som vill att skygglapparna ska plockas bort.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
