Fortsätt ha kul

Bild: Linus Hallgren

Arena firar 20 år! Med nummer 1 2014 kommer alla Arenaläsare få en försenad julklapp: en tjock pocketbok med ett urval av de bästa texterna som publicerats i magasinet under de två decennierna. Läs Håkan A Bengtssons förord.

Jag var aldrig med på Café Opera där Per Wirtén, Andreas Miller och Carl Josefsson började prata om att starta en ny tidskrift. Men jag blev inbjuden till den andra träffen på restaurang Pelikan på Södermalm i Stockholm.

Jag har egentligen inte några minnen från den där måltiden. Men jag vet i varje fall att Per Wirtén och jag blev projektledare för Arena. Egentligen ett omöjligt projekt.

Torsdagen den 11 november 1993 förrättade vi ändå en ”tidskriftsvernissage” i Brantingrummet på restaurang Cirkeln i ABF–huset och lockade med första numret av ”Politikens, kulturens och idéernas Arena”, en välkomstdrink och en träff med tidskriftens redaktörer, redaktionskommitté, skribenter och Arenas styrelse.

Om jag ska vara ärlig slog vi nog inte världen med häpnad direkt. Arena blev bättre allt eftersom och vi vann en arbetsseger.

Ambitionen var att inta en plats i politiken och på kulturscenen. Inte minst genom att redan 1994 ordna en fotbollsturnering där det ”riktigt stora journalistpriset” stod på spel.

Vi bjöd in diverse tidskrifter och kulturredaktioner och lockade Olle Svenning och Maciej Zaremba, Nina Lekander och Maria Schottenius till grusplanen på Östermalms IP.

Göran Greider stod i mål och kastade sig hänsynslöst i gruset och bröt lillfingret så att det pekade 90 grader ut från handen.

En del av de inbjudna tidskrifterna försvann längs vägen: BLM, Ocean, Barbar, Moderna Tider, Chaplin, Smedjan och TLM.

Jag minns däremot inte varför traditionen med en fotbollsturnering dog ut.

”Finternas, Skottens & Snabbhetens Arena” vann förstås första året och fick därmed uppdraget att arrangera även nästa års turnering. Men sedan var det väl Expressens kulturredaktion som vann?

Hur såg världen ut när vi startade Arena?

Under 1980-talet hade huvudspåret i svensk politik varit förnyelse inom den svenska modellens ram. Men under de där åren i början av 90-talet iscensattes ett slags systemskifte.

Epokskifte är ett slitet och delvis missbrukat uttryck. Men Sverige förändrades verkligen.

Den ekonomiska krisen var djupare än något vi upplevt sedan 30-talet. Det skakade i folkhemmets fogar.

1989 framstår i efterhand som ett vändkors vi passerade.

Det finns ett före och ett efter.

Planekonomin hade redan kasserats som ekonomiskt-politiskt paradigm, men de geopolitiska förändringarna i vår omvärld ritade om den ideologiska kartan även i det blandekonomiska Sverige.

För i den politiska debatten plockades den svenska folkhemsmodellen isär.

Timbro hade sitt ”vad-var-det-vi-sa”-ögonblick. Och började veva en schlager om ”vänsterns skuld” som sedan repriserats åtskilliga gånger.

Högerns självförtroende var på topp och moderaterna fick i Carl Bildt sin första statsminister på sextio år.

Sverige skulle få en ”ny start”. Året var 1991. De ”nya moderaterna” som i dag vuxit upp och tagit över är barn av den här tiden. Borgerligheten skakade av sig sitt historiska dåliga samvete.

Samtidigt krackelerade många gamla radikala, mediala bastioner. Andra hade stelnat beträffande såväl form som innehåll.

Symboliken var förstås övertydlig när den socialdemokratiska a-pressen gick i konkurs. Bokförlag med en lång historia försvann i ett stort slukhål.

Det fanns inga tidskrifter där vi kände oss hemma som skribenter.

Så vi startade en egen och fyllde ett tomrum. I samma veva hade Stenbeck startat Moderna Tider tillsammans med några gamla 68:or.

Vi inspirerades av Moderna Tider, som utvecklade den svenska politiska journalistiken. Tyckte vi.

Men vi var inte så ”moderna” att vi tyckte att vänster och höger kunde reducerades till frågan om vägvalet till lunchrestaurangen.

Den bakomliggande tankegången med Arena var att i den där tidsandan etablera en ny radikal tidskrift och bygga en offentlighet i skärningspunkten mellan politik, kultur och idédebatt.

Arena var ett publicistiskt projekt och vi hade inte något färdigt program som skulle prånglas ut.

Vi utgick från en radikal, ja kulturradikal och progressiv tradition, och eftersträvade bredd vad gällde innehåll, redaktionsmedlemmar och skribenter.

I redaktionskommittén ingick så skilda personer som Göran Greider och Stig-Björn Ljunggren, Moa Matthis och Ann-Sofi Hermansson.

Tanken var att skapa friktion och utveckling genom att bejaka olikhet.

En hel del vänstertidningar har understundom låtit publicistiken bestämmas av en förutbestämd linje. Vi ville ha ett större mått av öppenhet och hade nog ett mer frihetligt sinnelag.

Det tror jag var klokt vägval. Och det är nog en viktig förklaring till att tidningen har överlevt och utvecklats under årens lopp.

Arena skulle vara oförutsägbar.

Vi lyckades mot alla odds uppbåda ett startkapital från delar av arbetarrörelsen. En ekonomisk förening bildades som senare omvandlades till dagens ideella förening.

Innan första numret kom ut hade vi värvat tusen prenumeranter. Men projektet var på det hela taget ganska småskaligt.

Jag och Per marknadsförde och producerade tidningen, samtidigt som vi raggade pengar, skötte ekonomin och styrelsen samt betalade räkningar.

Vi skötte kort sagt allt.

Det var ingen dans på rosor direkt. Vi skaffade oss därför ytterligare intäkter och breddade Arenas verksamhetsbas allt eftersom.

Först i form av seminarier och konferenser. På vägen lärde vi oss några viktiga ekonomiska läxor.

Paradoxen är att Arenagruppen i mycket högre grad har levt på marknadens villkor än näringslivets bidragsberoende tankesmedjor.

En tidig lärdom var att även en liten tidskrift behöver ett institutionellt sammanhang. Eftersom det inte fanns något sådant sammanhang hade vi inget annat val än att skapa det själva. Så vi började bygga.

1996 tillkom bokförlaget Atlas och det visade sig lättare att värva prenumeranter när vi kunde erbjuda en bonusbok till nya prenumeranter.

Arena förknippas inte minst med alla de begåvade chefredaktörer som under årens lopp satt sin prägel på tidskriften: Kristina Hultman, Magnus Linton, Karolina Ramqvist, Devrim Mavi och Olav Fumarola Unsgaard.

Alla har senare gått vidare och är väl kända för sina författarskap och som redaktörer och debattörer.

Och framför allt förstås Per Wirtén som under så lång tid, med vissa avbrott för författande och utlandsboende, varit tidningens nav, idégivare och organisatör.

Efterhand fick jag en övergripande roll som vd i Arenagruppen.

Per såg till att Arena aldrig stod stilla. Utan Per hade Arena varken tillkommit eller överlevt.

Arena har präglats en permanent förnyelse och hela tiden gett utrymme åt nya skribenter. En tradition som dagens redaktörer Malena Rydell och Mikael Feldbaum fortsätter på ett strålande sätt.

Arena har efterhand blivit ett begrepp i egen rätt.

Många av Arenas artiklar har verkligen gett eko och satt igång diskussioner och föranlett en oändlig mängd artiklar och kommentarer i andra medier.

Till och med inspirerat en statlig demokratiutredning. Arena har inte bara skrivit för hemmafronten. Men att ge en bild av alla dessa år och alla dessa nummer av tidskriften är egentligen omöjligt. Men jag tycker att den här antologin som Malena Rydell har sammanställt ger en bra bild av två decennier med Arena.

Ett av Arenas kännetecken har varit att tidskriften inte varit entonig.

Tematiskt har Arena förstås ägnat sig åt klassiska rättvise- och klassfrågor och utgått fått ett feministiskt perspektiv.

Ekonomisk politik och teori har varit ett återkommande tema.

Tidskriften har varit makt- och systemkritisk, skrivit om såväl svensk politik som vår tids filosofer.

Arena var en antirasistisk röst långt innan begreppet strukturell rasism blev allmängods.

Tidskriften har varit öppen för nya perspektiv som vidgat ramarna för det politiska ­– och inte minst inkluderat olika HBTQ-frågor i spalterna.

Arena har kort sagt varit vid fronten och inte så sällan en bra bit före många andra. Försökt vara en slags upplyst ideal offentlighet som bryter ner hierarkiska strukturer.

Tidskriften har inte minst förhållit sig öppen mot vår tids stora globaliseringsfrågor.

Den kosmopolitiska blicken. Arenas artiklar om Europa och demokratiska strukturer på global nivå har inte varit helt okontroversiella i vissa radikala kretsar.

Vi lever i dag i en allt mer gränslös värld där vårt ömsesidiga beroende blir allt större.

Solidaritet utan gränser, har varit Arenas signum. Arena lyfte fram flyktingfrågor och papperslösas situation i Sverige och i Europa långt innan de senaste katastroferna i Lampedusa och andra medier fångade upp vår tids stora mänskliga tragedier.

I dag är tidskriften omvandlad till magasinet Arena.

Som precis har fått en ny och spännande form. Och är bättre än någonsin.

Arena blev påpassligt nog i år nominerad för ”bästa omgörning” av Sveriges Tidskrifter.

Prenumerantstocken ökar liksom lösnummerförsäljningen, vilket inte är så lätt i dagens digitala värld.

I dag är Arena en del av vårt mediebolag. Där ingår också webbtidningen Dagens Arena som etablerat sig som en viktig dags- och idépolitisk kommentator som också ägnar sig åt prisad granskande journalistik.

Dagens Arena fick under hösten Publishingpriset för bästa webbplats för andra året i rad.

Vi gör också tidningar på uppdrag i mediebolaget, som Akademikern, Chefstidningen och Omvärlden.

Vi har två bokförlag. Ger ut mer 50 böcker per år. Dels uppdragsförlaget Premiss förlag. Och dels bokförlaget Atlas, som i höst kammade hem Nobelpriset i litteratur efter att under flera år framgångsrikt ha återlanserat Alice Munro för en svensk publik.

Arenauniversitetet genomför kurser och studieresor. Arena Skolinformation gör material för skolan. Sedan starten för några år sedan har vi haft över 500 000 elevkontakter. Våra material tillhör de allra mest beställda i skolvärlden.

Lagom till vårt jubileum har vår tankesmedja Arena Idé fått en stabil finansiering genom ett ordentligt stöd till en idé- och forskningsverksamhet utifrån ett medborgar- och löntagarperspektiv. Inte minst genom att vår egen ”löntagarfond” kunnat bildas, till vilken flera fackliga organisationer har lånat ut pengar och vars avkastning kommer att kunna utveckla Arena Idé framöver.

Vi har också startat Arena Opinion som gör kampanjer på uppdrag.

Allt det här är en berättelse om vad en tidskrift som startade för 20 år sedan kan åstadkomma och inspirera till.

Nu lämnar Arena tonåren bakom sig. Det är bara att fortsätta i samma stil som tidigare. Vara permanent nyfiken. Göra sitt bästa. Ha roligt. Och förändra världen så att den blir en bättre plats att leva i.

Håkan A Bengtsson

VD för Arenagruppen

Läs också | Arena firar 20 år idag!