Riksbanken blundar för fakta

Riksbanken har försvarat sin huvudlösa räntepolitik med att vi har tagit alltför stora bolån och att det finns risk för en bolånebubbla.

Simon Wren-Lewis, ekonomiprofessor i Oxford, skrev nyligen på sin blogg att den svenska Riksbankens räntepolitik undergräver legitimiteten i själva idén med självständiga centralbanker. Tanken med en sådan ordning är att politiker som vill väljas om tvekar inför att fatta obekväma beslut, som en riksbank som står över dagspolitiken klarar av. Räntebeslut griper förstås in i många människors liv, men så länge de för det mesta är begripliga är demokratin inte hotad.

Men om räntepolitiken är obegriplig, inte en gång, utan hela tiden, kan man ha en sådan ordning?

Riksbankens uppgift är att bekämpa inflationen. Sedan 2011 har prisökningarna legat under en procent. Eftersom riksbankens mål är max två procents inflation, har det funnits stort utrymme att sänka räntan. När så inte skett har det betytt 60 000 arbetslösa i onödan.

Eftersom de länder vi mest handlar med har lägre ränta än vi blir resultatet att kronans värde stärks. Den starka svenska kronan betyder fortsatta neddragningar och färre investeringar i den svenska basindustrin. Riksbanken har försvarat sin huvudlösa räntepolitik med att vi tagit alltför stora bolån och att det finns risk för en bolånebubbla.

Nu har riksbankens argument smulats sönder. Först kom en utredning som visar att det bara är 2,5 procent av befolkningen, som tagit mer än 1,8 miljoner i bolån. Det betyder att arbetslösa som inget hellre vill än att jobba och företag som behöver växa straffas av en högre ränta än nödvändigt på grund av ett fåtal rikas låneexcesser.

Sedan sänkte Europeiska Centralbanken, ECB, räntan inom eurozonen, med hänvisning till att riskerna ökar för att Europa ska hamna i stagnation.  Med nära noll i inflation månad efter månad, år efter år, är det lätt att inse att ett antal västekonomier jobbar långt under sin kapacitet och kanske fastnar i dyn utan att kunna komma loss.

Riksbanken bör därför vid sitt nästa räntemöte om en vecka sänka styrräntan. Det är ingen quick fix, men det är bra om den superstarka kronan försvagas. Samtidigt kan problemen med en stagnerande ekonomi bara lösas om också finansdepartementet lägger manken till. Sverige formligen ropar efter fler offentliga och privata investeringar.

Och bostadslånen? Ett antal möjligheter, som en gradvis avtrappning av räntesubventionerna, skjuts väl upp till efter valet, av hänsyn till medelklassväljarnas nattsömn.

Vad är likheten mellan riksbankschefen Stefan Ingves och justitierådet Göran Lambertz?

Båda undergräver systematiskt legitimiteten för den självständighet systemet gett dem. Vi vill ha en självständig riksbank och oavsättliga domare.  Men självständighet får inte betyda självsvåldighet och att blunda för fakta.