Samme statsminister som just nu är vårt ombud för att hedra Nelson Mandela har nyligen beslutat att från nyår avsluta utvecklingssamarbetet med Sydafrika.
Under de senaste tre åren har jag fått återuppleva en märkvärdig, närmast unik epok i svensk samtidshistoria som jag hade privilegiet att vara delaktig i. En insats som många svenskar har alla skäl att känna stolthet över.
Jag har skrivit en bok om Sverige och befrielsekampen i södra Afrika. Det starka, breda och uthålliga engagemang som präglade detta kan naturligtvis inte mätas mot vad Nelson Mandela och andra sydafrikaner stod för. Men Sveriges engagemang var oerhört centralt för Mandelas och ANC:s framgångar, att Sydafrika omvandlades till en demokrati, att den lagfästa rasismen förpassades till historiens sophög.
Kampen mot apartheid avgjordes till slut genom förhandlingar, inte genom det allomfattande blodbad som många fruktade skulle föra Sydafrika till ett helt sönderslaget samhälle med fortsatta väpnade konflikter mellan olika medborgargrupper.
Segern byggde på ledarskap av Mandela och hans många kloka kamrater – men också på att ANC kunde utvecklas till en bred och ansvarstagande organisation trots att apartheidregimen gjorde allt för att krossa den. Mer än hälften av ANC:s civila budget bekostades under dessa år från Sverige. Denna solidaritetsinsats, som varade i flera årtionden hade liksom sanktionerna mot Sydafrika stöd av alla riksdagspartier utom moderaterna.
En hel värld sörjer Nelson Mandela, när han ska begravas och bli föremål för omfattande minneshögtider. Att Sverige då i Sydafrika representeras av statsministern är bra. Han är där som symbol för hela vårt land – även om han är ledare för det parti som under alla år motarbetade den svenska solidaritetsinsatsen. När Mandela installerades som president 1994 var samtliga nordiska länder representerade av sina regeringschefer utom Sverige. Statsministern då var också moderat och hette Carl Bildt.
I Nelson Mandelas värld är orden förlåtelse och tolerans centrala. Han skulle säkert välkomna Reinfeldts närvaro vid minneshögtiden.
Minnet av det svenska stödet lever i hög grad hos många sydafrikaner. Sydafrika är i dag befriat men många sydafrikaner är det inte. Tjugo år är en kort tid och mycket återstår att göra för att säkerställa att miljoner sydafrikaner ska kunna leva ett anständigt liv.
Här kan svenska insatser bidra och vi kan bland annat dra nytta av alla de kontakter mellan personer och organisationer som ursprungligen knöts under alla de år kampen mot apartheid varade. Utbyte av kunskaper och erfarenheter kan göra stor nytta. Det vet vi av erfarenhet.
Men samme statsminister som just nu är vårt ombud för att hedra Nelson Mandela har nyligen beslutat att från nyår avsluta utvecklingssamarbetet med Sydafrika, att helt stryka denna investering ur statens budget. Det är fel sätt att hedra minnet av Nelson Mandela. Det behöver inte handla om alltför stora pengar men det handlar om att göra fortsatt samarbete för utveckling möjligt.
Fredrik Reinfeldt bör även i detta företräda hela Sverige och inte upprepa den politik hans moderata företrädare så tragiskt stod för.
Bengt Säve-Söderbergh, statssekreterare i Utrikesdepartementet 1985-1991
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
