Nu är vägen öppen för en ny regering i Tyskland. Blir det fyra år av politisk dvala? Det frågar sig Tommy Svensson, redaktör på Arbetarrörelsens tankesmedja.
I helgen kom beskedet att medlemmarna i de tyska Socialdemokraterna, SPD, i en omröstning sagt ja till att ingå i en storkoalition med Kristdemokraterna CDU/CSU. Därmed kan förbundskansler Angela Merkel på tisdag presentera sin nya regering. Socialdemokrater får åter vara med och regera i Europas viktigaste land.
Något problem med att få igenom sina förslag i Förbundsdagen lär regeringen inte få. Den har en förkrossande majoritet. Oppositionen består endast av de två mindre partierna De gröna och Vänsterpartiet. Utanför parlamentet finns den tidigare koalitionspartnern Liberalerna och det eurokritiska Alternativ för Tyskland.
En berättigad fråga är vad en så mäktig regering och en så stukad opposition betyder för den demokratiska debatten och för Förbundsdagen som politisk arena. Blir det fyra år av politisk dvala?
Samtidigt är den blocköverskridande koalitionsregeringen förmodligen det bästa för Tyskland i det läge som uppstod efter valet. Angela Merkel var den stora segraren och det var nära att CDU/CSU hade fått egen majoritet. SPD gjorde ett dåligt val liksom den tilltänkta regeringspartnern De gröna. Visserligen har de båda partierna tillsammans med Vänsterpartiet majoritet i Förbundsdagen, men en sådan rödgrön regering var aldrig något alternativ för SPD.
Bland de socialdemokratiska medlemmarna fanns en stor ovilja mot att gå samman med den politiska ärkefienden CDU. Förra gången det begav sig blev väljarnas dom hård. Det efterföljande valet 2009 blev det sämsta någonsin. Men årets val var å andra sidan inte mycket bättre.
Mot den bakgrunden får man nog konstatera att SPD:s partiledning med ordföranden Sigmar Gabriel i spetsen agerat skickligt. Framför allt i att låta samtliga medlemmar rösta om att ingå i en ny koalition satte press på motparten i förhandlingarna.
När det 185-sidiga förslaget till regeringsplattform offentliggjordes var det vanligaste omdömet att SPD fått igenom oväntat mycket. Angela Merkel behövde den stora koalitionen mer än vad SPD gjorde. Därför fick hon ge mest.
Viktigast var att SPD fick igenom kravet om en lagstadgad minimilön på 8,50 euro. Det var fackets största önskemål. Att SPD kunde leverera i den frågan ökar dess skamfilade anseende inom fackföreningsrörelsen.
Tillsammans med andra åtgärder skapas mer ”ordning och reda” på en arbetsmarknad som alltmer präglats av otrygghet och av låga löner. Därför surar näringslivet, medan facket tillhör de ivrigaste påhejarna av avtalet.
Vad betyder den nya regeringen för övriga Europa? Inte mycket sägs det. Men är det verkligen sant?
SPD har visserligen inte fått gehör i avtalet för att förändra den nuvarande Europalinjen. Men inte minst minimilönen medför en mer expansiv politik, något som till och med EU-kommissionen vill att Tyskland ska slå in på. Det blir en mer progressiv politik när Liberalerna lämnar och Socialdemokraterna i stället tar plats bredvid Merkel.
Reformen om dubbelt medborgarskap är viktig för många invandrare. Det är också en signal till andra EU-länder, särskilt inför Europavalet i vår som väntas bli en framgång för främlingsfientliga partier.
Även om den nya tyska regeringen kan vara vad även Europa behöver just nu finns problem. Det tyska inflytandet i EU är redan stort. Nu kan Tyskland bli ännu mer dominant.
När Socialdemokrater och Kristdemokrater går samman i Berlin, får det säkert effekt också i EU:s institutioner, inte minst i Europaparlamentet. Det finns en risk att EU-politiken bestäms ännu mer i Berlin och inte i Bryssel.
Ett annat skäl till oro är att ett brett samförstånd i mitten – både i Berlin och i Bryssel – kan göra de traditionella skiljelinjerna mellan höger och vänster ännu otydligare. Det kan i sin tur stärka de populistiska partierna ytterligare.
Därför gäller det för de etablerade partierna att visa för väljarna att det spelar roll vilka av dem de röstar på i valet till Europaparlamentet i maj nästa år – trots att kristdemokrater och socialdemokrater i Tyskland satt sig i samma båt.
Tommy Svensson, redaktör Arbetarrörelsens tankesmedja.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
