”Omstart för socialdemokratin” blev namnet på rapporten från Socialdemokraternas kriskommission. Titeln ger ett smashläge, omöjligt att motstå: Kan ett brokigt och bitvis nostalgiskt dokument på 118 sidor erbjuda en omstart för en ledarlös, röd maskin som helt har tappat farten?
Men ambitionen sänder samtidigt en hoppfull signal: Dags att sluta med internt navelskådande och sossemästerskapen i att klä sig i säck och aska. Damm samlas på det parti som inte vågar ge sig ut i opinionsvindarna. Tid för sakpolitik.
En mening i rapporten, att ett större skatteuttag kan komma att behövas, har dominerat medias rapportering och regeringens kommentarer. Det är synd, för i synnerhet kapitlet ”Politisk analys” innehåller såväl genomtänkta resonemang som en del bortglömda tankegångar från den S-kongress 2004 om tillväxt som olyckligt nog föll i glömska. Här kan en blivande partiledare hitta inspiration, till exempel i avsnitten om hållbar tillväxt och den viktiga lärarrollen.
Rapportens största politiska förtjänst är den kraftfulla betoningen av behovet av full sysselsättning. De största sakpolitiska tomrummen lämnar den bristfälliga diskussionen om det mångkulturella samhällets möjligheter och utmaningar. Klimatfrågan och den gröna omställningen kunde ha fått mer utrymme, integritetsfrågorna nämns inte alls.
De politiska avsnitten saknar skarpa förslag, vilket inte gäller kapitlet om organisation. Här levereras en önskelista på 35 punkter som innehåller krav på ökat medlemsinflytande och transparens, betydande organisatoriska förändringar, samt satsningar på idé- och politikutveckling. Bilden av att partier gärna diskuterar sin egen organisation besannas. Att en självklar önskelista återigen måste skrivas är dock oroande.
Två kapitel överraskar. Den ”Faktabaserade valanalysen” erbjuder en beskrivning av opinionsutvecklingen; det går upp och det går ned (mest ned). Men analysen av det rödgröna samarbetet, samt läckaget av S-väljare till M, MP och SD, lyser med sin frånvaro.
Vidare: Kapitlet ”Omvärlds- och idéanalys” levererar en svidande kritik av globaliseringen med ett ordval som SVT:s Aktuellt kallade marxistisk retorik. Demokratin och de svaga i samhället framstår enbart som förlorare när ”finanskapitalismen visar sitt rätta ansikte”.
Men globaliseringen har sina välbekanta fördelar och bidrar i förlängningen till att diktatorer som Mubarak faller. I stället för att måla i svart borde S, i Ingvar Carlssons anda, lyfta frågan om global demokrati. Och hur länge ska svenska S ignorera den europeiska vänsterdiskussionen om EU:s framtid?
I rapporten finns alltså en del tänkvärt, en del som oroar, få spetsiga politiska förslag, men en organisatorisk att göra-lista. Återstår en ny partiledare och en partiledning som kan, vill och inte minst orkar ta kommandot och verkligen göra något åt saken.
Detta är alltjämt den osäkra delen av den nödvändiga S-omstarten.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
